Högervinden fladdrar i seglet 2018

Ledare Artikeln publicerades

Var 2018 året då Sverige fick ett nytt block i riksdagen? Ett konservativt block, säger de. Alltså de som inte vill ha ett konservativt block. Övriga kliar sig på hakan och undrar.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

 

För all del, Jimmie Åkesson ler sitt Stomatolleende och försäkrar att det är precis det som är fallet. Men det är sådant han förväntas säga. Frågan är om han ens själv tror på att han ingår i ett nytt block. På allvar, så att säga.

För inom det kristdemokraterna skalet dväljs alltjämt en stor mängd frireligiös vänster, alltför stor för att partiet skall kunna kallas konservativt inom en nära framtid även om trenden lutar åt det hållet. Och moderaternas ledande skikt är nästan undantagslöst framvuxet i en modernistiskt liberal ekokammare. Symtomatiskt har företrädare för dessa partier besvärat värjt sig emot den nya bildsättningen.

Men att det där blocket över huvud taget är på tal säger ändå något. Någonting håller på att hända med vindriktningen. Som när man sitter i båten och märker att seglet börjar fladdra lite. Något är på gång.

Man har också kunnat se små (och stora) tecken i skyn under den där sjöturen.

Den nyss Sverigeaktuelle och tämligen konservative Jordan B Petersons observation kring biologiska könsskillnaders betydelse för yrkesval fick ett genomslag i debatten det inte hade fått för några år sedan. En spricka i även den delen av åsiktskorridoren har uppstått (även om Petersons följeslagare Dave Rubin senare sagt att av alla länder de besökt verkar åsiktsförtrycket vara värst i Skandinavien).

Moderaterna förlorade slaget om Nobelcentret i Stockholm. De tvingades även offra det groteska Apple-bygget mitt i staden. En tydlig signal över landet att även om moderata företrädare är danade i den där modernistiska ekokammaren är deras väljare inte det. Det så kallade Arkitekturupprorets framgångar under året är en del av samma mönster.

Blev det lutfisk i år? Förra året fick man höra i radion att det var ”ute” av olika anledningar. Men i år meddelade de kulturradikala profilerna i teveprogrammet ”Historieätarna” att det till och med fanns ett värde i att sätta tänderna i den: De satte ”samman maten på tallriken med insikter om vad ett julbord är, hur det ska ätas och varför det har en så central plats i vår matkultur och våra liv”.

I Växjö sprängdes som bekant en större liga som organiserade tiggeri. Nu är förbud mot tiggeri ett debattämne i varje kommun. Alltså ett legitimt debattämne. Den som är för ett förbud är inte längre människofientlig. Den romantiska människosynen som varit förhärskande utmanas nu av en realistisk sådan, och utgången verkar vara till den senares fördel.

Samma sak har det varit med feminism. Antingen är man feminist eller människofientlig. Men en av årets mest lästa artiklar i Dagens Nyheter var ”Huskvinnans återkomst – och konservatismens förbjudna lockelse”. Som rubriken antyder inte den vanliga slentrianfeministiska trumvirveln. Författaren Greta Thurfjell svor istället högt i kyrkan och bekände sin dragning till förbjudna könsroller. Läsarna fick också bekanta sig med kvinnorna bakom podcasten ”Della Q” där dessa gör strimlor av feministiska dogmer.

Alla exempel är anekdotiska och konservatismens återkomst handlar till stor del om verklighetens återkomst. Men få skulle nog hävda att de inte märker något som helst i luften. Seglet fladdrar för att det håller på att slå om till högervind i Sverige. Valu ger vid handen att fyrtiotvå procent identifierar sig som höger och trettiosju som vänster med tjugoen som varken eller. I ett internationellt perspektiv är det inget uppseendeväckande men i Sverige handlar det om den största högervridningen på mer än ett kvarts sekel.

De unga går faktiskt i täten för det här. Den så kallade generation Z gjorde entré i valet 2018 och röstade överväldigande borgerligt. Z:orna beskrivs som pragmatiska och pessimistiska och tror på sparsamhet och trohet. Kristdemokraterna blev större än Miljöpartiet bland förstagångsväljarna och Kristdemokratiska ungdomsförbundet KDU är i relativa tal vida större än sitt moderparti. KDU har redan under flera år nu fungerat som den största politiska plattformen för en genomtänkt idékonservatism.

Men det partipolitiska livet är inte det som driver trender. Tvärtom, i partierna reagerar man på det som redan skett i opinionen och anpassar sin politik därefter. De som styr i den där båten verkar inte alls förberedda. De har suttit och guppat tryggt år efter år utan att ha besvärats av några oväntade kast. Det var länge sedan de var tvungna att förhålla sig till ett oroligt slående segel. Nu ser man hur de får något gällt tonen och förvirringen stiger.

En del har uppenbart svårt att hålla balansen, vilket är rätt kul. Nu i mellandagarna har kollegorna på Dagens Nyheter förordat en socialdemokratisk regering och SVT låtit sända ett kalkonartat försök att glorifiera 68-rörelsen och hoppas bli taget på allvar.

Men i grund och botten är det förstås just allvar. Det gäller att skotet sköts på ett snyggt sätt så att båten kan fortsätta sin färd framåt. I skrivande stund har vi apropå ingen regering.