Från pressetik till riskanalys

Hoten får inte verkställas inifrån

Ledare 2010-03-11 | Uppdaterad 2010-03-10

Den amerikanska islamkonvertiten Jihad Jane tillhör dem som planerat att mörda den svenska konstnären Lars Vilks, på grund av dennes Muhammed-karikatyr. Hoten har varit närvarande sedan 2007 då terrornätverket al-Qaida satte upp honom på en dödslista. För ett par dagar sedan greps sju personer i Irland, misstänkta för att ha planerat ett mord på svensken.

Tillvaron är densamma för de danska tecknare som fick sina karikatyrer av islamgrundaren publicerade i tidningen Jyllands-Posten för fem år sedan. Kurt Weestergard fick nyligen påhälsning av en somalisk man som bröt sig in i hans lägenhet med en yxa.

Till det kommer hot mot publicister och medieföretag som låtit bilderna gå i tryck. Här kan Nerikes Allehanda nämnas. Nu har även Expressen, Dagens Nyheter och Sydsvenskan valt att publicera bilden.

Omfattningen av hoten kan inte längre avfärdas med att det enbart rör sig om enskilda extremister eller mentalt störda personer som agerar. Hoten är reella och knutna till grupper som inte drar sig för att realisera dem. Det förändrar samhället och ställer krav på ett starkare försvar av de demokratiska principerna. Dels handlar det om möjligheter för polisen att samarbeta över nationsgränserna och att ge ordningsmakten tillräckliga verktyg för att kunna kartlägga terrorister. Paradoxalt nog har debatten om övervakning väckt en opinion om att försvaga den svenska statens skyddsmekanismer. De rödgröna partierna har till exempel aviserat att FRA-lagstiftningen ska rivas upp för att tillmötesgå en generation vars liv tycks kretsa kring fildelningsfrågor.

Tidningarnas publiceringsbeslut skiljer sig åt, av förklarliga skäl. Pressetiken bjuder in till olika tolkningar. Vissa motiverar publiceringar utifrån ett allmänintresse eller som ett försvar för yttrandefriheten, somliga avstår av respekt för minoriteter medan andra inte finner det relevant att kränka människors trosuppfattning. Så måste det få fungera i en öppen demokrati. Det är inte en västerländsk värdering, som Lars Vilks uttrycker det, att ingenting är heligt. Alla kulturer omfattas av tabun, alla nationella lagstiftningar sätter gränser. Oavsett hur provokativ och omdömeslös Vilks är i sitt konstnärskap är hans sak dock att betrakta som alla demokraters. Han har verkat inom lagens gränser och bör därför skyddas i sin konstnärliga utövning. Det är hoten och de som hotar som utgör problemet. Polisen har ett ansvar för att han ska kunna förlita sig på något annat än ett hemmagjort tjuvlarm och ett tillhygge innanför dörren i sitt ensligt belägna hus.

Men hoten förändrar inte enbart livet för den enskilde. Publicisten står inför en övergång från pressetiskt fattade beslut till att göra risk- och säkerhetsanalyser, bedömningar av publiceringarnas konsekvenser. Det är en allvarlig utveckling. Yttrandefriheten hotas utifrån, men kan verkställas inifrån. Med det rubbas själva fundamentet i det som ofta benämns som den tredje statsmakten.

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Twingly Blogsearch

Riksrevisorn på riksteatern Valuta för kulturpengarna