I Kinas tentakler

Ledare Artikeln publicerades

De kinesiska investeringarna i Sverige har blivit allt större över tid och omfattade bara under första hälften av 2019 tio miljarder kronor. Det kinesiska ägandet varierar i storlek men är spritt över en mängd företag och branscher. Det sträcker sig från Tre till Volvo till North Pole, Europas största landbaserade vindkraftspark in spe där det statliga kärnkraftsbolaget CGN äger sjuttiofem procent.

Foto: Jaime Henry-White

I ett reportage om den kinesiska närvaron i Sverige menar Dagens Nyheter (10/7) att vår port står på vid gavel eftersom vi olikt Europeiska unionen och en del av de andra medlemsländerna inte vidtagit några åtgärder mot kinesernas alltmer iögonenfallande direktinvesteringar. Och åtgärder är i allra högsta grad påkallade, givet att merparten av deras satsningar inom EU under förra året antingen hänförde sig till högteknologi och känsliga områden eller kom från statsägda företag.

Kopplingarna mellan Kinas regim och näringsliv är starka och flerfaldiga. Fastän det inte går att dra alla affärsrörelser över samma kam är gränsdragningen mellan dem och statsmakten ”farligt suddig”, för att citera tidskriften Foreign Policy: ”Kinesiska inhemska lagar och administrativa riktlinjer, likaväl som outtalade regler och interna partikommittéer, gör det tämligen svårt att skilja mellan vad som är privat och vad som är statsägt”.

Alla näringslivsaktörer är dessutom enligt lag skyldiga att bidra till den nationella säkerheten och dela med sig information till myndigheterna. I takt med att kinesiska företag ökat sin aktivitet runtom i världen har de kinesiska makthavarna skruvat upp sitt inflytande över dem.

Sammanflätningen mellan stat och kapital går igen i de kinesiska företagens internationella expansion. Inte endast ekonomi utan även politik står på dagordningen. Ett belysande exempel utgör Stillahavsregionen, där kinesiska investeringar och lån används för att vinna bundsförvanter och militär och strategisk mark. Uttrycket ”skuldkolonialism” är träffande, eftersom resurssvaga länder hamnar i ett underläge och en beroendeställning gentemot sin förmenta välgörare.

Mot denna bakgrund är det illavarslande att en allt stridare ström av kinesiska pengar flyter in i Sverige. Risken är överhängande att detta i slutändan kommer att kosta mycket mer än det smakar. Regeringen Löfven behöver noga överväga hur klokt det är att låta företag kontrollerade eller ägda av en makthungrig utländsk diktatur med storstilade utrikespolitiska ambitioner snärja oss i sitt försåtliga garn. Säpo har inte för inte slagit fast att Sverige utan tvivel tillhör ”den kinesiska intressesfären när det gäller strategiska investeringar och uppköp”.

Den amerikanske senatorn Thom Tillis sade sig i våras vilja ”hugga av” Kinas ”tentakler” med avseende på USA:s 5G-nät, vilket också sedermera skedde. Vi bör anamma samma förhållningssätt till kinesiska satsningar inom det svenska näringslivet och se dessa för vad de är. Nämligen presumtiva öppningar för spionage och hot mot den nationella säkerheten och integriteten.