I otålighetens tecken

Ledare Artikeln publicerades

Vi har som bekant en regering som gör mycket väsen av sina klimatpolitiska ambitioner. Trots det innehåller vårändringsbudgeten flera skattehöjningar som sannolikt bidrar till att stjälpa snarare än hjälpa dessa strävanden. Det bästa men ingalunda enda exemplet är de rejält höjda skatter som nu drabbar de kraftvärmeverk som använder sig av marginella mängder fossila bränslen.

Foto: Johan Nilsson / TT

Det handlar om en åtta gånger högre koldioxidskatt och en tre gånger högre energiskatt som förverkligas så snart som i augusti i år. Till följd av det kommer dessa kraftvärmeanläggningar troligen att tvingas stänga ned, vilket äventyrar elförsörjningen och minskar skatteintäkterna. Det leder också till större koldioxidutsläpp eftersom fossilbaserad elektricitet kommer att behöva importeras, inte minst med tanke på att elbehovet tilltar i det svenska samhället. Skattehöjningarna får alltså en klimatnegativ och föga grön effekt.

Den kanske märkligaste aspekten av regeringens hårda linje är att de kraftvärmeverk som berörs av skattehöjningarna redan är på väg att fasa ut sina fossila bränslen, som i dagsläget uppgår till mindre än fem procent inom sektorn. Sist ut med detta är anläggningen i Malmö 2030. En omedelbar omställning är inte möjlig med tanke på de kostnader och tillståndsförfaranden som är förknippade med processen.

Utfasningsplanerna för fossila bränslen tecknar tillsammans med det milt sagt snäva tidsfönstret för skattehöjningarna en rätt osmickrande bild av regeringen, framför allt Miljöpartiet. Landet styrs av allt att döma av makthavare som kört fast i en verklighetsfrånvänd symbolpolitik och inte bryr sig om vilka konkreta konsekvenser deras agerande får.

På en annan nivå är den starkt ökade beskattningen ett utslag av en tidsanda präglad av otålighet och orealistiska förväntningar om förändring, som helst skall ske omgående. Det duger inte att kraftvärmeverk tar några år att ställa om och göra fossilfria, någonting drastiskt måste hända nu – på en gång. ”Vi kan inte vänta”, som en av vårens klimatstrejkande skolelever uttryckte det. Problemet är bara att vissa saker inte kan åstadkommas i en handvändning utan tar tid, något vuxna med ansvar för ett land borde inse.

När politiker har för bråttom blir deras avgöranden och handlingssätt lätt ogenomtänkta. Det finns dessutom en överhängande risk att förutsägbarheten blir lidande. Det är helt centralt att de styrande med god framförhållning tillkännager hur spelplanen kommer att se ut i framtiden så att människor kan planera därefter. Att slå fast radikalt annorlunda villkor som skall börja gälla endast några månader efter det att beslut tagits strider mot denna grundsats, som förstås även bör omfatta företag.

Förutom att bära på mörka löften för elförsörjningen och klimatet kommer den kraftigt stegrade beskattningen av kraftvärmeverk också att genomföras på ett principiellt felaktigt sätt. Inget av detta länder regeringen eller vårbudgeten till heder.