I väntan på Alliansen
Fyrtiotre procent av samtliga tillfrågade i undersökningen uppger att ett alliansstyre skulle göra bättre ifrån sig än det befintliga rödgröna, medan trettiotre procent intar motsatt ståndpunkt. För den som fortfarande hoppas på en återupplivad allians är dock åsiktsutvecklingen bland Centerns anhängare en stötesten.
Hela femtionio procent av Centersympatisörerna tycker att regeringen Löfven gör ett bra jobb, medan endast fyrtiofyra procent tror att Alliansen skulle sköta uppgiften bättre. Siffrorna ger vid handen att ett nytt allianssamarbete knappast väntar runt hörnet och att strävanden i den riktningen kommer att möta en uppförsbacke. Detta kan så klart förändras, men det torde krävas att centerpartisterna först får upp ögonen för att regeringen väsentligen inte har för avsikt att uppfylla sina löften. Hittills har nämligen januarisamarbetet huvudsakligen lagt liberala reformer i olika utredningar, vilket är ett sätt att skjuta kohandeln framför sig.
Bland Liberalernas anhängare är situationen den omvända. Där anser sextiosex procent att en borgerlig regering vore att föredra och bara trettiosex procent att den rödgröna regeringen sköter sitt arbete tillfredsställande. Denna fördelning ligger i linje med valet av Nyamko Sabuni till partiledare och är givetvis glädjande. Men en svala gör ingen sommar. För att Alliansen skall utgöra ett realistiskt alternativ måste även Centerpartiet vara med på tåget.
Det framstår i dagsläget som ganska osannolikt att Centern vill åka med. Om en betydande del av partiets bas är nöjd med sakernas tillstånd bekräftas och konsolideras ledningens beslut att ge sig i slang med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Liksom GAL-TAN-skalans överhöghet inom partiet, eftersom det är den som gjort sig gällande i samarbetet vänsterut.
GAL–TAN-skalan hänför sig till kulturella värderingar och det nationella versus det globala. Januariöverenskommelsen innebar i praktiken att denna skala för Centern och Liberalerna övertrumfade den hävdvunna höger–vänsterskalan, som kretsar kring ekonomisk politik och relationen mellan individ och kollektiv. Centerpartiets och Liberalernas vägval har ju handlat om Sverigedemokraterna, inte om borgerlig politik.
Mot bakgrund av Centerns prioritering av GAL-TAN och därmed sammanhängande ställning som storstadsparti ter sig SKOP-rapportens kartläggning av sympatisörernas åsikter än mindre aptitlig.
Å andra sidan finns det hopp om att opinionen bland dem vänder när de upptäcker att utlovade resultat lyser med sin frånvaro och att deras parti faktiskt inte sitter vid köttgrytorna, som förespeglat. Chansen lär då vara stor att höger–vänsterskalan återtar platsen som Centerns ledstjärna och att Alliansen likt Fågel Fenix reser sig ur askan.
