Idéer som vägrar dö
Idéer som gång efter annan dödförklarats har visat sig ha livskraft. Inte i partipolitikens trånga rum, men väl i form av intellektuella eruptioner. Denna vår har en debatt i ämnet förts på webbsajten Newsmill. Ett annat uttryck är statsvetaren Stefan Olssons Handbok i konservatism (Atlantis).
Någon historiker lär ha räknat ut att det på varje bok om konservatism på universitetsbiblioteket i Stockholm går 25 om socialism. Redan av det skälet är Olssons skrift välkommen. I resonerande ton, och inte utan kritik mot den idésfär han förknippar sig med, går författaren i närkamp med etablerade föreställningar om konservatism, till exempel att det är en stillaståendets ideologi. På 246 redigt skrivna – om än bitvis något pubertalt formulerade – sidor ges en orientering om historia, bärande idéer och dagspolitik.
Konservatismen vilar enligt Olsson på tre pelare: försiktighetsprincipen, försvaret av traditionen och försvaret av de eviga värdena. Problemet med detta upplägg är att ideologin kantrar åt att bli en metod, följdriktigt pryds bokomslaget av verktyg.
Själv skulle jag hellre tala om idéinnehållet, till exempel uppfattningen av människan som ofullkomlig och moraliskt ansvarig, en stark tilltro till naturliga kollektiv som familjen, släkten, lokala sammanhang med flera samt hävandet av en kulturell och social samhällsgemenskap.
Ideal som dessa både nämns och diskuteras hos Olsson, men de utgör inte fundamenten i hans ideologianalys. Jag är enig med författaren om mycket, men har avvikande meningar på sina håll. Till skillnad från Olsson ser jag inte moderaterna som ett konservativt parti med liberala inslag, utan närmast som en korsning av ekonomism och socialliberalism.
En handbok om konservatism måste berömmas för att den tar den ideologiska debatten ett steg längre. Där många huvudsakligen intresserat sig för idéer, visar Olsson på praktiskt-politiska tillämpningar. I dessa avsnitt förenas provocerande tankegods med positioner som få torde ha förväntat sig från konservativt håll. Inom pärmarna ryms således både ståndpunkten att ett religiöst liv är en rikare livsform och en vilja att inympa genusvetenskapliga teser i konservatismen.
Johan Sundeen
Fil dr. i idé- och lärdomshistoria,
Högskolan i Borås