Identiteten avgör valet

Ledare Artikeln publicerades

I brevlådan damp det nyligen ned en valbroschyr med en leende kandidat på första sidan. En av de viktigare frågorna i svensk politik visade sig vara mer av normkritik i skolan. Avsändaren var en moderat politiker.

Det sägs att det inte blåste någon vänstervind i slutet av 1960-talet utan en orkan. Men det finns ändå likheter med dagens opinion. Då var det viktigt för den intellektuella vänstern att omformulera sig, med anledning av allmänhetens motvilja mot de socialistiska diktaturerna. Språket förändrades och nya motsatspar söktes. I stället för rik-fattig, priviligierad-utsugen, förtryckt-befriad återfann man styrkan i engagemang för tredje världen. Marknadskrafterna i väst skulle mötas med självkritik i form av anti-kolonialism. I stället för klassmotsättningar betonades rättvisa och fördelningspolitik.
Politiskt mynnade det ut i kritik mot den amerikanska imperialismen, högre skatter, växande offentlig sektor och planer på att låta de fackliga organisationerna ta över det svenska näringslivet. Även borgerligheten var tidsandans fångar och den moderate handelsministern fick på 1970-talet ägna sig åt att finjustera den statliga prisregleringen av skor och bananer.

Efter en djup global ekonomisk kris har vänstern på nytt fått vind i seglen. Att stater skuldsatt sig över öronen, brustit i kontroll av kreditmarknaden och saknat förmåga att ställa om sina ekonomier har motsägelsefullt tagits som intäkt för att kapitalismen nått vägs ände. Men även andra idémässiga förändringar kan noteras. Den traditionella motsättningen arbete-kapital och klassdimensionen har utmanats av vad som kallas identitetspolitik. Förenklat kan man säga att fokus på det kollektivt bästa har flyttats mot vad som är bäst för enskilda och löst sammansatta grupper, med identitetsmarkörer som kön/genus, sexualitet, etnicitet och ibland även art. Det tar sig uttryck i teorier om rasifiering, kritik mot heteronorm och patriarkat, köttkonsumtion et cetera.

Den här fonden har vi vant oss vid till den grad att den upplevs som självklar. Det räcker med att slå på radions P1 och hamna i en pjäs om den vita medelklassens blindhet för sin egen rasism för att få den bekräftad. Den här fonden är också förklaringen till att vi via Ekot i Sveriges radio vet mycket om situationen för homosexuella par i Grekland, men lite om svensk konkurrenskraft och dess utmaningar i framtiden. Den är också anledningen till en tendentiös rapportering om vinster i välfärdsföretag, som oftast "glömmer" de miljardinvesteringar samma bolag tillför skola och omsorg. Och så påminns vi i valbroschyrer av den nya högerns kandidater, som – för att låna Predikarens ord - strävar efter vind.
Inom en borgerlighet som haft som mål att tona ned ideologiska grundsatser i syfte att bredda sig och attrahera nya väljare är risken uppenbar att det byggs upp spänningar. När det liberala, konservativa eller kristdemokratiska inte hålls levande utan övergår i något underförstått och sedan missförstått rör man sig bort från sin traditionella väljarbas och bort från det som håller samman ett parti. För att ta ett exempel. Äganderätt och ett dynamiskt fritt näringsliv är centrala, för att inte säga avgörande, frågor för väljare med högeridentitet. När den moderate finansministern önskar kvotering i börsbolagens styrelser är det därför inte alla som hänger med. Det finns en lockelse i att vara för något. Det var så vänstern vann på 1970-talet. Med radikala förslag på miljö- och jämställdhetsområdet tvingar man gång på gång borgerligheten att säga nej, med reservation för enskilda företrädare som kopierar sina meningsmotståndares problemformuleringar. Den gör att Alliansen uppfattas som defensiv och ointresserad av både klimatfrågan och lika villkor mellan könen.
Någon idédebatt mellan valets två huvudkandidater i gårdagens duell i SVT blev det aldrig. Det var i stället en kamp om att framstå som mest förtroendeingivande. Det är förvisso intressant för väljarna att få en sakpolitisk genomgång av traineejobb och kostnader för att anställa. Valet handlar om kommande års reformer. Men människors val utgår också från identitet och värderingar. Någon gång under en valrörelse hade det därför varit välkommet med en debatt som uppehöll sig vid politikens mer grundläggande skillnader.