Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2009-08-31 | Uppdaterad 2009-08-31
Att varg rört sig genom Kronoberg och ända ned i Blekinge har det rapporterats mycket om. I Smålandsposten försvarades nyligen vargnärvaron i den svenska faunan med den retoriska frågan hur vi annars kan motivera stöd till bevarandet av vilda tigrar i Indien.
En avgörande skillnad är förstås att det är stöd riktat till indiska nationalparker. Motsvarande reservat finns inte i Sverige. Här är det trångt mellan gårdarna. Därför är också frågan förknippad med dagens djurhållning. Att skydda får som går utomhus från vargattacker är förenat med omfattande kostnader. Det är också en diskussion som måste föras när vargstammen tillåts öka i omfattning. Det finns en prislapp för varghållning och det är orimligt att enbart låta landets jordbrukare ta notan.
En vanlig uppfattning i debatten är att vargen inte är farlig för människor. Med god tillgång till vilt i kombination med en relativt liten vargstam är riskerna också minimala för angrepp mot människor. Men historien visar att vargen är långt ifrån harmlös.
I Sverige får man gå långt bak i tiden för att hitta fall där varg dödat människor. Mellan 1727 och 1763 fyra barn och ytterligare tolv människor, varav elva barn och en kvinna, mellan 1820 och 1821. I Finland finns från 1800-talet en lång rad dokumenterade fall där varg attackerat såväl barn och vuxna, inte sällan med dödlig utgång. Runt ständerna Kaukola, Kemio, Kivennapa, Tammerfors och Åbo dödades 62 barn och två vuxna under perioden 1831 och 1882. Indien är ett annat land där ett stort antal fall dokumenterats. I Uttar Pradesh, Bihar och Andhra Pradesh har minst 273 barn dödats av varg de senaste 15 åren. Till saken hör att attackerna ofta skett på kalhuggen jordbruksmark, tätt befolkat av människor och med en låg nivå av bytesdjur. Alltså en mycket stor skillnad jämfört med svenska förhållanden. Under perioden 1957 till 1974 har fem dödade barn i Polen rapporterats, och fyra i Spanien. I Kirovregionen i Ryssland uppges 36 barn ha dödats mellan 1944 och 1953.
Det är bara ett utdrag av de vargincidenter som framgår i den tvärvetenskapliga rapporten Rädslan för vargen utgiven av Viltskadecenter och Stiftelsen för Naturforskning og Kulturminne. Viltskadecenter bildades 1996 och tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Uppdragsgivare är Naturvårdsverket.
Detta kan vägas mot de ord som yttrades av zooekologiprofessor Staffan Benschs i Smålandsposten 2009-08-28 om att ”ingen människa dödats av varg”. Uppenbarligen förekommer mytbildning om vargen även i akademiska kretsar.
Uppfattningen om vargen som ofarlig för människan saknar stöd, såväl i den nordiska historien som i ett internationellt nutidsperspektiv. För tamboskap råder det ingen som helst tvekan. Vi kan inte vara naiva i vår inställning till en av naturens främsta predatorer. Därför är regeringens förslag om att öka det lokala och regionala inflytandet, om än inom statens hägn, välkommet. Det kan få följden att antalet vargar kan begränsas via jakt, men alltjämt i enlighet med den nationella inriktningen att vargen har en plats i den svenska naturen. Det kan behövas mot bakgrund av att de revirlevande vargarnas tillväxttakt i medeltal varit 19 procent under de senaste två åren.
Vargens närvaro eller frånvaro i den svenska faunan har inget att göra med Indiens tigrar.Vi svenskar har ingen som helst rätt att, ha åsikter om hur man i Indien förhåller sig till landets tigrar, det är en angelägenhet endast för indierna !
Vad beträffar vargens farlighet för mnänniskan,
är det bara att följa olika media, svenska och utländska, på "nätet". Hittills i år har man kunnat läsa om vuxna och barn, som dödats av
varg i Ryssland, vargskadade vuxna och barn i Turkiet (förra veckan).Det tyder på naivitet och okunskap att tro att, vargar, som är kapabla att fälla vuxna älgar skulle rata ett så enkelt byte som en människa. För den,som verkligen vill få veta fakta om vargars farlighet för männsikan, kan jag rekommendera en utredning av Professor Emeritus Valerius Geist.
Anne-Christine Engdahl, djurbonde i DalsEd/Haldenreviret
Allt du skriver stämmer överens med de uppgifter jag har. Tyvärr är det sällan de kommer fram och de förtigs av t.ex. De5Storas informationssida. Och förnekas av SRF, SNF, WWF med flera organisationer. Kontakta mig gärna.
Lysande SMP! Stan som gör anspråk på att vara grönast i Europa är tydligen hem åt Sveriges mest naturfientliga ledarskribent.
Äntligen en sund artikel, med fakta och logiskt tänkande. Det är sånt man vill läsa.
Bor også i Halden-Dals Ed reviret på norsk side. Her har det etterhvert blitt veldig dårlig med elg og rådyr etter at vargen har hatt revire her i minst 12 år. Det siste året har også vargflokken blitt mycket nærgående og fins ikke redd for mennesker lenger. Reviret ligger i et område med mye aktivitet fra mennesker og nå er de så vant med oss at dom står bare og ser på deg om du kommer gående gjennom skogen. Har selv hatt dem på bare 10-15 meters avstand mange ganger. Dette kalles habituering ( dvs atr dom blir vant til mennesker og forlorar sin frykt) og jeg tror det snart vil hende værre ting, som f.eks et angrep på hund i band sammen med eier, angrep på barn e.l.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
