söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-17 | Uppdaterad 2010-03-16
Forumen för familjeliv på nätet är en plats för motsägelser och känslostormar. Här finns engagerade föräldrar som stöttar varandra, men också debatter om vilka barn som bör eller inte bör sättas till världen. Oförblommerat tipsas det om illegala kliniker utomlands som kan tillmötesgå önskemålen. Inte sällan handlar det om kön.
Någon önskar en pojke, för att familjen redan har två flickor. Någon önskar en flicka, för att längtan är så stark. Frånvaron av etiskt grundade resonemang om människan som mål i sig och inte medel för andra lyser med sin frånvaro.
Dagens familjeplanerare lever inte åtskilda från den tekniska utvecklingen, och det utbud som finns tillhands för att få önskningarna att slå in. När en kvinna på Mälarsjukhuset i Eskilstuna gjorde abort två gånger på grund av att hon bar på ett flickfoster reagerade personalen. Det föranledde Socialstyrelsen att komma med ett utlåtande om att det inte går att neka aborter med hänvisning till att barnet är av oönskat kön. Det finns varken giltiga eller ogiltiga skäl till abort. Inga svar får avkrävas, vilket också innebär att det inte finns någon samlad statistisk bild. Ansvaret ligger hos kvinnan, och med det en makt att forma den demografiska utvecklingen.
I andra länder har det bidragit till djupgående förändringar av hela samhällen. När den ansedda tidningen The Economist rapporterar om vad de benämner som Gendercide (en anspelning på folkmord, men med prefixet kön) anges tre skäl till att över minst 100 miljoner flickor aborterats, dödats eller övergivits; en historisk preferens för pojkar, en modern längtan efter mindre familjer och tillgången till teknik för att identifiera kön. Välstånd tycks inte ha med saken att göra. Utvecklade ekonomier som Taiwan och Singapore kan jämföras med fattiga delar i Kina och Indien. I vissa regioner går det 130 män på 100 kvinnor. Följderna av obalansen är överväldigande. De stora skarorna av ensamma män bidrar till växande brottslighet, människohandel, sexuellt våld och ökad självmordsfrekvens bland kvinnor. I Sydkorea har man lyckats bryta trenden. Antidiskrimineringslagar, utbildning för kvinnor, strävanden lika rättigheter mellan könen är viktiga faktorer.
Denna problematik finns inte i Sverige. Däremot utförs fler aborter här än i andra länder i Västeuropa. Varför vet vi inte, eftersom det saknas ett nationellt abortregister. Det politiska stödet för läkaren och utredaren Anders Miltons förslag om att införa ett sådant är i det närmaste obefintligt. Det finns en beröringsskräck i frågan. Debatten har uteblivit. Locket har lagts på. Men i grunden handlar det inte om att skuldbelägga kvinnor, utan att få vetskap om olika mönster - medicinska, hälsomässiga och kulturella.
I Danmark och Nederländerna noteras till exempel att utomeuropeiskt födda kvinnor har en flerdubbelt högre abortfrekvens än inhemskt födda. Det gör det möjligt att rikta och anpassa information och stöd till olika målgrupper. Varför skulle det vara så hemskt att göra detsamma i Sverige? Varför är det tabu att följa trendriktningar även inom abortstatistiken?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
