Inget varuhus, om mp får bestämma

Ledare Artikeln publicerades

Miljöpartiet vill förbjuda byggandet av nya köpcentra i Sverige. Innebär det att miljöpartisterna i Älmhult tänker försöka stoppa det nya Ikea-varuhuset, eller att Växjös gröna kommer att protestera mot utvecklingen av Samarkand?

De nya affärerna på Samarkand kan ge Växjö flera hundra nya jobb, och vad ett nytt Ikea-varuhus betyder för Älmhult, Ikeas "hemort" kan väl knappast överdrivas. Därför kan vi förutsätta att miljöpartiet lokalt inte kommer driva krav på förbud på gator och torg. Men just sprickan mellan central idé och regional praktik visar på hur oklok svepande social ingenjörskonst är.
Förslaget om förbud mot nya köpcentra presenterades av miljöpartiet under Almedalsveckan. Enligt Peter Eriksson är det inte möjligt att låta kommunerna bestämma själva, eftersom de alltför ofta tas över av "exploateringsintressen". Nej, till kommunalt självstyre och lokala demokrati alltså! Och det är också ett nej till nya jobb. Inte bara i Älmhult och Växjö, utan längs norska gränsen där handeln skapat tillväxt kring Strömstad och Töcksfors eller i Tornedalen där Ikeas etablering i Haparanda varit motorn i utvecklingen.
Miljöpartiets kritik av köpcentra handlar om klimatfrågan. En samlad stadsbild där människorna bor och handlar inom gångavstånd skulle generera mindre utsläpp av koldioxid. Man vill rädda miljön undan handeln.
Den gröna kritiken av den moderna stadsplaneringen sammanfaller med en farhåga som är vanlig bland samtida konservativa tänkare. Enligt dessa riskerar vår kultur att förlora en viktig social arena när stadskärnorna konkurreras ut av externa stormarknader.
Historiskt var det ju i staden som mycket av det goda arvegodset i vår kultur föddes. Gemensamma lagar, handel, demokrati och tolerans - allt det är exempel på företeelser som började utvecklas när människor möttes vid ett torg. Med 60-talets strukturrationaliseringar förlorade dessa mötesplatser i betydelse. Människorna pytsades ut i skräddarsydda förorter.
Kanske har det 1900-talets strävan efter individualism och modernitet försvagat basen för demokratin. När vi lever åtskilda i villa- eller lägenhetsförorter känner vi oss alltmer främmande inför andra människor. Den klassiska staden med små affärer och serveringar skapade möten som vi inte upplever i köpcentrumets hamburgerrestaurang.
Det finns många argument för att vi ska tänka om i hur vi planerar våra samhällen. Men vi ska inte planera vårt samhälle efter en idealbild, utan efter hur de faktiskt ser ut just nu. De externa köpmarknaderna finns och de fyller sin funktion. Ingen tror väl att det skulle vara lättare att leva utan Ikea? Vi bör satsa på att underlätta för stadskärnorna. Men politiken måste få se olika ut. Förutsättningarna skiljer sig mellan olika bygder och städer. Det går inte att sitta i Stockholm och bestämma hur det ska se ut i Älmhult.