Inte så goda grannar

Ledare Artikeln publicerades

Friktion har uppstått mellan den svenska och den norska regeringen med anledning av yttranden från Norges statsminister Erna Solberg om att Sverige utgör en källa till nordisk högerextremism. Solbergs ord föll inte i god jord hos vår energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S), vars bemötande av hennes kommentarer uppvisar flera problematiska inslag.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Det var på en presskonferens om moskéattacken i Bærum förra helgen som Solberg menade att nynazism i Norge ofta har svenska förtecken och att ”Nordiska motståndsrörelsen och nynazismen har sin grund och sina bästa organisatörer i Sverige”. Av det skälet efterlyste hon gränsöverskridande samarbete.

Ygemans reaktion på Solbergs anmärkningar framstår som aggressiv och oproportionerlig: ”Gärna norsk-svenskt samarbete, men regerar man med Fremskrittspartiet och utnämnt Sylvi Listhaug till minister 2 gånger, så kanske man ska se sig själv i spegeln innan man sneglar över landsgränsen”.

Man kan på goda grunder anta att det i hög grad är Sverigebilden som spökar bakom det snarstuckna och syrliga. För dem som satt i system att värna Sveriges anseende på den internationella arenan lär associering av vårt land med högerextremism vara ett av de yttersta helgerånen, om inte det allra värsta.

Ygemans utfall åskådliggör också dagens undermåliga och fräna offentliga samtal, där ingen nivå tycks vara för låg och osaklighet tenderar vara normen. Att plocka billiga politiska poänger är regel snarare än undantag, särskilt på Twitter som passande nog var kanalen för angreppet på Solberg.

Men det finns ännu en dimension i Ygemans resonemang. Det rör sig om ett halvt uttalat antagande om Solberg och hennes ministär. Utgångspunkten är nämligen att den Høyre-ledda regeringen saknar moralisk kompass eftersom den inbegriper företrädare för Fremskrittspartiet, vilket i princip likställs med nynazister.

Socialdemokrater och andra till vänster förknippar gärna sina meningsmotståndare till höger med ytterlighetsriktningar som inte låter sig inordnas på höger–vänsterskalan. Det går ingen rak linje från högerpolitik till nationalsocialism, via populism eller annars. Ygemans utläggning om Høyre och Fremskrittspartiet saknar grund, vilket han säkert är väl medveten om. Brunsmetning torde i många fall vara uttryck för strategiska överväganden mer än verklig övertygelse, vilket på ett sätt gör den värre.

Solbergs synpunkter kanske inte är de mest diplomatiska men behöver för den skull inte bottna i elakartade avsikter. Detsamma går inte att säga om Ygemans tweet, som tydligt har till syfte att smäda och trycka till den norska regeringen. Det rimliga hade istället varit att erkänna att Sverige har ett problem med högerextremism och att helt enkelt ta den utsträckta handen. Nynazister är fiender till såväl socialdemokratiska regeringar som högerregeringar, samarbete om att bekämpa dem ligger i bådas intresse.