Internets ödestimme
Länklicensen slår huvudsakligen mot traditionella medier medan uppladdningsfiltren får betydligt vidare och mer allvarliga konsekvenser. Copyrightdirektivet håller sajter ansvariga för att inget olovligt material sprids, vilket kräver förhandscensur. Det kan räcka med att något som är upphovsrättsskyddat förekommer på marginalen för att ett intrång skall vara för handen. Direktivet gör undantag för dels parodier, karikatyrer och pastischer, dels granskningar, kritik och citeringar, men exakt vad dessa kategorier innebär förblir höljt i dunkel.
EU:s beslutsfattare tenderar att se direktivet som en åtgärd mot amerikanska nätjättar som enligt dem skor sig på upphovsrättsinnehavarnas bekostnad. Även om det ligger en del i detta missar unionens makthavare dock den större bilden.
Företag som Facebook och Google är inte bara globala affärsrörelser utan också stommar i nätets infrastruktur, som dagligen brukas av miljontals EU-medborgare. En hårdför reglering av dessa företag får omedelbara och genomgripande konsekvenser i den europeiska vardagen.
På Youtube laddas i snitt trehundra timmar videomaterial upp varje minut. Under samma korta tidsrymd tillkommer mer än femtiotusen länkar, knappt hundrafemtiotusen foton och över trehundratusen statsuppdateringar på Facebook. Mycket av det ymniga flödet härrör från Europa. Hur dyra och komplicerade upphovsrättsfiltren än må vara blir det svårt att sortera sådana informationsmassor och korrekt skilja det lagliga från det olagliga. Inte minst blir det besvärligt att identifiera undantagen för parodi med mera. Lagligt material kommer ofrånkomligen att fastna i filtren eftersom det blir rationellt för sajter att hellre fälla än fria.
Europeiska Internet-användare kommer att ställas inför en drastiskt annorlunda vardagsverklighet när medlemsländerna väl anammat copyrightdirektivet. En verklighet där det inte är självklart att det går att ladda upp de senaste semesterfotona på Facebook. Eller åtminstone en verklighet där detta inte nödvändigtvis är något som sker på en sekund.
Frågan är förstås hur denna nätets dysfunktionalitet – som snabbt närmar sig vid horisonten –kommer att påverka inställningen till unionen i en tid som redan kännetecknas av tilltagande populism och EU-fientlighet. Om breda lager av medborgare som annars inte har några större problem med Europasamarbetet stöts bort äventyras i värsta fall dess framtid. Det finns en uppenbar risk att dagens sammanträde i ministerrådet blir en ödestimme inte bara för Internet utan även för Europeiska unionen som livskraftigt projekt.
