Invandring ger inte alltid tillväxt

Ledare Artikeln publicerades

Invandring behöver inte alls vara bra för ekonomin. Likt barnet i H. C. Andersens saga som säger att kejsaren är naken, yttrade nationalekonomen Tino Sanandaji i går de förlösande orden.

De senaste decennierna, sedan LO fick Socialdemokraterna att stoppa arbetskraftsinvandringen till Sverige, har migrationsdebatten handlat om godhet och moral. Det har varit naturligt. När invandringen består av människor på flykt från krig och förföljelse så ÄR det en fråga om godhet och moral att Sverige och andra länder erbjuder en hamn till de flyende.

Men de senaste åren har debatten förskjutits. Alliansregeringen lagstiftade om en mycket fri arbetskraftsinvandring under förra mandatperioden. Miljöpartiet och Centerpartiet vill ha en helt fri invandring; alla som vill ska alltså få komma hit, inte bara människor som Sverige har en moralisk plikt att välkomna, eller sådana som har jobb här.

I somras bildades Migro, ett liberalt forum för fri invandring, och för en tid sedan gav Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt ut ”Migrationens kraft”. Boken argumenterar för fri invandring, bland annat genom att hävda att invandring alltid är bra för ekonomin och tillväxten. Det är ett argument som hörts även från regeringsföreträdare.

Och det är det argument som Tino Sanandaji klädde av i går, på DN Debatt och i SR:s Studio Ett. Invandring kan vara bra eller dåligt för ekonomin – det beror på vilka invandrarna är och vilket land de invandrar till, enligt Sanandaji.

Johan Norberg som debatterade med Sanandaji i Studio Ett jämförde invandring med handel. Han hänvisade till den nationalekonomiska idén om optimal resursallokering – att ekonomin växer mer ju friare handeln är – som ett argument för fri rörlighet.

Men Sanandaji påpekade att handelsvaror till skillnad från invandrare varken kan få bidrag eller använda sjukvård. Det är därför nyliberaler drar slutsatsen att fri invandring är möjlig, om vi avskaffar välfärdsstaten.

Varken MP, C, Migro eller Johan Norberg vill helt avskaffa välfärdsstaten. Norberg vill däremot ha lägre ingångslöner och avreglerad arbetsmarknad för att lågutbildade invandrare ska få jobb. Sanandaji pekar dock på att USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, också har dåliga sysselsättningssiffror för lågutbildade invandrargrupper och att till exempel majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen.

Låginkomsttagare skulle drabbas av fri invandring eftersom deras löner skulle pressas ned, enligt Sanandaji. Då nämner han ändå inte att de enklare jobben som inte kräver särskild utbildning är på väg att försvinna från svensk arbetsmarknad. Lågutbildade, oavsett svensk eller utländsk bakgrund, har mycket svårt att få jobb.

Naturligtvis kritiserades Sanandaji av människor som anser sig särskilt moraliska och goda eftersom de är för fri invandring. En Migroföreträdare gjorde stor poäng av att Sverigedemokrater gillade Sanandajis artikel.

Guilt by association är alltid ett tydligt tecken på att det saknas sakargument. Men det är dessutom intellektuellt ohederligt att använda godhetsargumentet mot Sanandaji. Han diskuterar inte den moraliska plikten att hjälpa människor på flykt, han ifrågasätter de ekonomiska argumenten för fri invandring. De som har använt ekonomiska argument för fri invandring bör bemöta Sanandaj i sak. Kan de inte det kanske det beror på att de liksom kejsaren är nakna.