Invandringsdebatten behöver nyanser

Här har det uppstått en låsning som fått annars så talföra politiker att upprepa innehållslösa mantran. Det finns en uppenbar rädsla att säga, eller ens antyda, fel saker och att för evigt bli stämplad som både det ena och det andra. En sådan situation borde betraktas som synnerligen ohållbar.

Enligt Migrationsverket kom 81 000 asylsökande till Sverige under 2014. Av dessa beviljades 33 500 personer (kvotflyktingar ej inräknat) skydd i landet. Det är en ökning om 25 procent jämfört med 2013. Ungefär hälften av dem som beviljats uppehållstillstånd kom från krigets Syrien. Under 2015 förväntas ännu fler människor komma till Sverige.

Riksdagspartierna hanterar invandringsfrågan på två sätt: SD ser invandringen i stora drag som ett elände, ett bekymmer, som måste elimineras. Resterande partier vill i princip behålla dagens system och håller därför, för det mesta, tyst. För eller emot invandring, ungefär så ser upplägget ut – tyvärr.

Det bör inte vara någon hemlighet att stora tillströmningar av migranter på kort sikt för med sig fullt verkliga samhällsproblem och utmaningar. Det är också sällan dessa problem plockas upp av riksdagspartierna. Vad som åsyftas är det lass som kommunerna måste dra, som en konsekvens av ökad invandring. När vissa mindre orter nästintill får sin befolkning fördubblad på mycket kort tid märks detta tydligt på studiemiljön i klassrummen, antalet ärenden hos socialtjänsten och bristen på bostäder.

När kommunernas vardag ställs på ända och hela stadsbilder förändras snabbt genereras oro – det är mänskligt. Men att då från politiskt och medialt håll bagatellisera vanligt folks ängslan är respektlöst. Det leder enbart till ökat förakt mot etablissemanget och fler knutna nävar i fickorna.

Historieprofessorn Dick Harrison slår fast i en artikel i Svenska Dagbladet (31/12 2014) att allt sedan tyskarnas inflyttning till svenska städer under 1300-talet har invandringen till Sverige varit en vinst på lång sikt, både ekonomiskt och kulturellt, det är ett faktum.

Men trots det är det viktigt att vara ödmjuk och öppen inför de problem som hopar sig på kort sikt. För ska det politiska och mediala etablissemanget återvinna förtroende i frågan om invandring krävs just detta, tillika en avpolarisering där åsiktsnyanser mellan för och emot invandring kan få gro.

Det skulle vara hållbart på riktigt.