Långt mellan Bryssel och Ryd

Ledare
Har regeringen misslyckats med att försvarar svensk vargpolitik i Bryssel?
Foto: Heiko,Junge
Har regeringen misslyckats med att försvarar svensk vargpolitik i Bryssel?

Det har nu gått en månad sedan en varg rev tre tackor i Ryd, väster om Kosta. Angrepp av det slaget tillhör inte vanligheterna i vår del av landet. Inga aktiva vargrevir finns längre i Kronobergs län, även om sporadiska observationer görs.

Så länge det överhuvudtaget finns varg så kommer det dock förekomma den här typen av händelser. Samtidigt illustrerar det vikten av att hålla stammen i schack. Om vargpopulationen tillåts växa så kommer den snart uppträda i hela Sverige, inte bara i de län som idag har vargrevir. Vad det skulle innebär för Kronoberg är Ryd-incidenten en föraning om.

Därför behövs också en aktiv vargjakt i Sverige. EU-kommissionen har meddelat att de inte instämmer i denna bedömning.

Vän av ordning kanske undrar vad EU rimligen kan ha med den frågan att göra, vilket inte är en alldeles orimlig invändning. Bakgrunden är att skyddsjakt på varg juridiskt stäms av mot EU:s art- och habitatdirektiv, som ålägger medlemsländerna bevarandearbete rörande vissa bestämda arter.

EU:s länder har gemensamt bestämt sig för att biologisk mångfald är en gemensam angelägenhet, och därefter enats om en del bestämmelser. Dessa bestämmelser skall sedan ”vaktas” av EU-kommissionen så att länderna efterföljer den gemensamma lagstiftningen.

Art- och habitatdirektivet finns för att skydda sällsynta, hotade eller endemiska djur- och växtarter. Sammantaget är över tusen djur- och växtarter samt tvåhundra livsmiljötyper skyddade på olika sätt. Välment, men i praktiken utformat på ett destruktivt sätt. Direktivet bygger nämligen på en statisk lista med arter som skall ha skydd. En lista som inte uppdaterats sedan 1992, där vargen mycket riktigt återfinns.

Vad som har hänt nu i höst är att EU-kommissionen har tagit fram ett nytt förslag på hur dessa regler ska implementeras i praktiken. Största skillnaden är att beståndens status skall bedömas regionalt och inte nationellt. Det skulle innebära att frågan om vargens ”gynnsamma bevarandestatus” inte skall mätas av utifrån hur arten mår i Sverige som helhet, utan i en region. En sådan förändring skulle i allt väsentligt innebära ett slut för vargjakten i Sverige och därmed en okontrollerad tillväxt av populationen. Det vore dåligt för Sverige och det vore dåligt för Kronoberg.

EU-kommissionen har sedan tidigare varit mycket kritisk mot svensk vargjakt. Nu vill de ta steget ännu längre och genom nya tolkningsregler i praktiken omöjliggöra den vargjakt som svensk landsbygd faktiskt behöver.

Varför har Sverige då misslyckats med att få en förståelse för hur viktig denna fråga är för oss? I en kommentar till Aftonbladet säger den moderata Europaparlamentarikern Christofer Fjellner att ”vi har en regering som inte försvarar svensk vargpolitik i Bryssel”. Han understryker också att Finland, som har samma vargproblematik som Sverige, varit mycket högljudda i frågan.

Återstår att se om övergångsregeringen motbevisar Fjellner eller om det krävs en ny regering för att stämma i bäcken.