Jan Björklund på fullt allvar

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Noella Johansson / TT

Jan Björklund kände kanske, med viss rätt, att hans parti var i så kallad medieskugga under allt hallå om vad moderater och centerpartister tycker om regeringens budget och vad man skall göra åt den. Ingen tror väl egentligen att det finns en annan anledning till det krystade men framför allt eget framsnickrade förslaget om att rikta misstroendevotum mot finansminister Magdalena Andersson.

Processen börjar bli ömklig. Alltför många av alliansens strateger och ledande företrädare verkar leva i en mediebubbla som redan har svävat förbi den gräns där vanligt folk rycker på axlarna och ägnar sig åt sitt. För vem tror Jan Björklund fortfarande sitter och väger det ena partiets spelteoretiska piruetter mot det andras och drar slutsatser om sina sympatier?

Även inför den som har tålamod att granska och väga alla parlamentariska schackdrag uppenbarar sig mycket enkla och avslöjande frågor. Till exempel varför just vissa av regeringens förslag, som i sig är viktiga men som går att räkna på ena handens fingrar, tarvar all denna konstitutionella energi? Står Svea rike och faller med 3:12-reglerna? Och om så är fallet, varför inte avsätta regeringen? Och om man kan göra allt det som de fyra partierna just nu har tre olika lösningar på, varför har man inte gjort det tidigare? Och så vidare.

Men låt oss för all del ta Björklund på allvar och tänka oss följande, att Löfven nu ställs inför hotet att bli av med Magdalena Andersson. Och att han gör den sannolikt korrekta bedömningen att Allianspartierna kommer att backa undan i fall han helt enkelt struntar i dem och lägger fram de skattehöjningar han har tänkt sig. För om finansministern sprakas av riksdagen vankas regeringskris och nyval, och det är Alliansen bevisligen för rädd för att vilja utsätta sig för.

Vad händer i det läget med Alliansens trovärdighet? På de borgerliga väljarnas förtroendebarometer kommer visaren att gå ned från låga positiva gradtal till de röda strecken under nollan. Och det blir de nivåerna alliansens partier tar med sig in i valrörelsen.

I det här läget är det bättre att antingen gå fram som en opposition är tänkt att göra; att sätta upp en egen alternativ budget och låta det bära eller brista. Eller så låter man bli och erkänner att det inte finns förutsättningar att utmana regeringen fram till ordinarie val.

Då talar man öppet och ärligt till väljarna och inte till politiska kommentatorer. Det är ändå bättre att vårda det lilla förtroendekapital man har än att spela bort det på det nervösa, kortsiktiga och partiegoistiska sätt som sker just nu.

Citat: "Alltför många av alliansens strateger och ledande företrädare verkar leva i en mediebubbla som redan har svävat förbi den gräns där vanligt folk rycker på axlarna och ägnar sig åt sitt. "