Jan hos verkligheten
Det är dock lite oklart hur han i så fall resonerade några månader dessförinnan, då han gick ut och uppmanade Stefan Löfven att bjuda in Sverigedemokraterna till blocköverskridande samtal. Det är också höljt i hemmets dunkel vad hans barn tyckte om att han bara några veckor efter det annonserade löftet förfäktade uppfattningen att Sverigedemokraterna borde få presidieposter i riksdagens utskott?
Det handlar om tydlighet.
Ja, Björklund själv tycker att det gör det. Han anser att han har varit den mest tydlige av alla partiledare. Detta meddelade han i går i en intervju i Svenska Dagbladet. Han har varit den mest tydlige apropå den händelseutveckling som har lett fram till dagens regering.
Han har annars också varnat moderatledaren Ulf Kristersson för att göra något som kan uppfattas som sd-vänligt, för då blir det svårt att återskapa Alliansen. Alliansen, menar Björklund, kan visst återuppväckas. För den har omväxlande varit vaken och sovande ”över några årtionden”.
Tydlighet igen. Årtionden? Alliansen skapades 2004. Innan dess fanns ett antal borgerliga partier. Det eventuella samarbetet mellan dessa var villkorat i varje stund och socialdemokraterna var fria att när som helst dra över ett eller flera till det egna lägret. Björklund hänvisar till ett Alliansen som skulle ha funnits sedan tidigt nittiotal, och sedan spräckts av Centern för att senare återuppstå.
Poängen med Alliansen var att sådana där sprickor inte skulle förekomma att och att man istället skulle vara ett fasthållet regeringsalternativ från början till slut. Därav själva begreppet Alliansen. Poängen var med andra ord att det inte skulle vara som Björklund sett till att det blivit.
Varför har han gjort det? Det är Moderaternas fel. Björklund säger följande: ”Går man tillbaka till Kinberg Batras utspel (2017 om att samtala med SD) så var det ju avgörande. Och Kristersson fullföljde ju det i princip.”
Här blir det inte otydligt. Här är det fråga om en ren lögn. Kristersson ändrade Kinberg Batras policy i det avseendet och det redovisade han klart och öppet. Det moderata agerande som av Björklund pekas ut som huvudorsak till Liberalernas agerande i regeringsfrågan är ett icke-fenomen. Det Björklund påstår har hänt har inte hänt.
Det finns förstås en fin glidning i Björklunds formulering. Kristersson fullföljde det ”i princip” säger han. Alltså fullföljde egentligen inte? Eller fullföljde under täcket? Spelade Kristersson falskt? På vilket sätt i så fall?
Vad menar Björklund? Vi får inte veta, för han får inga följdfrågor på det där. Sveriges tydligaste partiledare dimmar vidare.