Annons

Käbblets höga pris

Hösten 2010 valde de rödgröna partierna att med stöd av Sverigedemokraterna tvinga den dåvarande alliansregeringen att göra besparingar avseende regeringskansliets kostnader på totalt trehundra miljoner kronor. Mycket tyder på att det i sammanhanget var ett klokt beslut. Frågan är vad som händer om man granskar Socialdemokraternas nuvarande agerande - retoriskt såväl som faktiskt - men vad de sa och gjorde då? Låt oss göra just detta.
Ledare • Publicerad 17 augusti 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Kostnaderna för regeringskansliet har ökat med nästan en miljard kronor sedan den rödgröna regeringen tillträdde för fyra år sedan.
Kostnaderna för regeringskansliet har ökat med nästan en miljard kronor sedan den rödgröna regeringen tillträdde för fyra år sedan.Foto: Bertil Ericson / TT

Kritik mot att de körde över regering med stöd av Sverigedemokraterna tog de rödgröna oppositionspartierna lätt på hösten 2010. Till den antirasistiska stiftelsen Expo förklarade den dåvarande partiordföranden Mona Sahlin att Socialdemokraterna ”aldrig tar hänsyn till hur SD tänker rösta”. Det är på sitt sätt ett ställningstagande som de fortfarande lever efter. Exempelvis rev de sittande regeringspartierna förra året upp Lex Laval - som begränsade fackens möjligheter till stridsåtgärder mot utstationerad arbetskraft - med stöd av Sverigedemokraterna.

Att ett förslag till budget, lagstiftning eller vad det än vara månde skall värderas utifrån dess faktiska innehåll, och inte efter vad Sverigedemokraterna tycker och tänker i frågan, är naturligtvis helt korrekt. Problemet för Socialdemokraterna är nu närmast att de aldrig tillämpat denna inställning konsekvent. Tvärt om är det i den pågående valrörelsen närmast ett huvudargument från deras sida att Moderaterna vill ”gripa makten med stöd av Sverigedemokraterna”. Till och med enskildheter - som att allianspartierna tydliggjort att de efter valet kommer lansera en gemensam talmanskandidat - kritiseras av Socialdemokraterna som att man söker omoraliskt SD-stöd.

Annons

Den andra aspekten av budgetbråket hösten 2010, sakfrågan om regeringskansliets utgifter, är knappast heller den smickrande för Socialdemokraterna såhär i efterhand. De brösttoner om vikten av en slimmad och resurseffektiv statsförvaltning som hördes från de rödgröna partierna för åtta år sedan är nu som bortblåst. Slöseriombudsmannen presenterade igår en granskning om hur regeringskansliets utgifter utvecklats den gångna mandatperioden. Jämfört med när Löfven tog över har kostnaderna för regeringskansliet ökat med nästan en hel miljard. Det rödgrönas anslagshöjning är således med god marginal mer än tre gånger så stor som den besparing som de i opposition drev igenom.

Antalet anställda har skjutit i höjden och ökat med hundratrettio personer de gångna fyra åren, samtidigt har de politiska anställda också blivit fler. 2014 fanns det hundraåttioåtta politiska tjänstemän på regeringskansliet, förra året var den siffran tvåhundrafyra. Varför? Svaret är inte alldeles givet. ”Det är en dåligt bevarad hemlighet att S och MP ofta har haft svårt att komma överens och här har vi nog en del av kostnaden för de rödgröna samarbetssvårigheterna”, som det diplomatiskt uttrycks i Slöseriombudsmannens granskning.

Priset för allt ”käbbel” som statsministern brukar tala om? Oaktat orsakerna så är kritiken mot den svällande byråkrati som oppositionspartiet Socialdemokraterna riktade mot regeringen Reinfeldt i vart fall inte något som regeringspartiet Socialdemokraterna bekymrar sig över nämnvärt.

Situationen är helt enkelt som den alltid varit: Socialdemokraterna tillämpar sina principer efter vad som för dagen i störst utsträckning gynnar deras egna maktambitioner.

Dag ElfströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons