Annons

Katalys för arbetarna

Publicerad 19 februari 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Är en gränsöverskridande arbetarklass framtiden för vänstern?

Den fackliga vänstertankesmedjan Katalys har tagit sig an ett stort projekt: att formulera en uppdaterad klassanalys för det tjugoförsta århundradet.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Annons

I förra veckan publicerade man rapporten ”Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier”. Det är en undersökning av hur de fem största kanalerna i svensk tv ger utrymme åt arbetarklassen, eller snarare hur de misslyckas med att göra det.

Rapportförfattarna delar in landets befolkning i tre grupper: arbetar-, medel- och överklass och noterar att arbetarklassen som omfattar nästan hälften av invånarna bara syntes i elva procent av tv-tiden 2015.

Det finns förstås en rad invändningar man kan göra mot undersökningen, även efter att ha tagit sig igenom rapportförfattarnas omfattande självkritik, men då är det lätt att köra fast. Det är inte förvånande eller oväntat att arbetarklassen har blivit mindre synlig i det offentliga. Tillverkningsindustrins del av svensk ekonomi har minskat stadigt i trettio år.

Det intressanta med undersökningen är syftet. Daniel Suhonen arbetar för tankesmedjan Katalys och intervjuades av Jörgen Huitfeldt för tidskriften Kvartal i samband med rapportsläppet. Där framkom att rapporten inte bara är tänkt att teckna arbetarklassens öde utan även att ge den nytt liv.

Udden och språket är riktat mot identitetsvänstern, den som lämnat klasstillhörigheten bakom sig för maktanalyser grundade i kön, hudfärg och sexualitet. Suhonens budskap var tydligt ”identitetspolitiken har baksidan att den är olösbar”. Alla försök att på riktigt korrigera oförrätter baserade på faktorer som människor inte kan förändra blir ”väldigt obehagliga”.

Detta gäller dock inte arbetaridentiteten enligt Suhonen: ”klasspositionen ställer människor i kontakt med lösningen på deras problem”. Hans mål är att ena vänstern kring klassretorik. Det är ett projekt som de borgerliga bör vara medvetna om. En mindre splittrad vänster är en maktfaktor. Det är därför angeläget att en person som moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson ser till att koppla greppet om frågan om en skatteväxling till arbetstagarnas fördel.

Samtidigt innebär satsningen från Katalys att man omfamnar identitetspolitikens problemformulering. Både i rapporten och i intervjun är identiteten som arbetarklass otydlig. Det i sig är inte konstigt. På samma sätt som att definiera sig som svensk är klasstillhörighet något man känner på sig men som kan vara svårt att förklara.

Det är dock uppenbart att man vill göra arbetaridentiteten så öppen som möjligt. Enligt Suhonen är det ”en sak var man hamnar och en annan sak vad man har för identitet”. Det är helt enkelt ett försök att föra samman den gamla vänstern med den akademiska 68-vänstern. Att vara arbetare handlar inte längre om att man duschar efter jobbet istället för före, utan om hur man känner sig.

Det vore en vinst för samhället om identitetspolitiken, både på vänster- och högeryttern, förlorar mark. Det är dock inte säkert att en omdaning av klassbegreppen skulle innebära att identitetspolitikens exkluderande drag försvinner.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons