Kina ett reellt hot

Ledare
USA:s tullhöjningar gentemot Kina beror inte på spontana humörsvängningar hos president Donald Trump, utan är delar i den amerikanska strategin för att hantera Kina.
Foto: Pablo Martinez Monsivais
USA:s tullhöjningar gentemot Kina beror inte på spontana humörsvängningar hos president Donald Trump, utan är delar i den amerikanska strategin för att hantera Kina.

Det är lätt att håna USA och dess president Donald Trump när han höjer tullarna och handelskriget mellan USA och Kina blir allt värre. Men amerikanerna har åtminstone insett de betydande riskerna som medföljer om kineserna tillåts dominera den globala ekonomin.

Handelskriget mellan USA och Kina trappas upp. I går meddelade Kina att tullar införs på cirka femtusen amerikanska varor till ett värde att sextio miljarder dollar. Detta som ett motdrag efter att USA i sin tur fredags meddelade att tullarna på kinesiska varor skulle höjas till ett värde av tvåhundra miljarder dollar.

Handelskriget mellan de två staterna påverkar fler än de själva. Turerna fram och tillbaka har fått världens börser att falla. I en kommentar till TT (6/5) sade SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist att ”det här är läskigt. Vi har blivit tagna på sängen av Donald Trump.” På andra håll klagas det över att handelskriget mellan USA och Kina går tvärs emot frihandelsidealen.

Så är det förstås. Man kan också givetvis ha synpunkter på enskildheter i de politiska och ekonomiska schackdrag som USA president Donald Trump genomför i den växande konflikten.

Men Trump förtjänar icke desto mindre ett visst erkännande för att han tar hotet från Kina på allvar. Kina är inget oskyldigt lamm. Efter kalla kriget slut trodde många att Kina i och med handeln med Väst sakta men säkert skulle utvecklas i liberal riktning, både politiskt och ekonomiskt.

Men precis som i Ryssland har liberaliseringarna i Kina nått en ände. Det är allmänt erkänt att Kina ”fuskar” i internationell handel, vilket tidigare amerikanska administrationer har blundat för i välvilja och hopp om förbättring.

Dessutom försöker de styrande i Kina nu att förena det ökande ekonomiska välståndet med en mer renlärig kommunistisk diktatur. Toleransen för oliktänkande minskar, vilket bland annat har synts under det senaste året med de storskaliga angreppen på såväl muslimer som kristna. Samtidigt ägnar sig Kina åt ett slags nykolonialism i tredje världen där Kina får ta ländernas naturresurser i anspråk i utbyte mot att man hjälper till med att bygga upp infrastruktur och liknande.

Kina utgör också ett säkerhetshot mot Väst. Inte bara tvingas framgångsrika exportföretag som mobilmärket Huawei att samarbeta med den kinesiska säkerhetstjänsten. Kina har också ihärdigt försökt att köpa upp strategiska platser som hamnar i bland annat Europa.

Inget tyder på att Kina ekonomiska inflytande kommer minska, men allt tyder på att Kina blir mer auktoritärt. Om Kina inom kort utvecklas till den dominerande kraften i den globala ekonomin – en position de också kommer att kunna backa upp militärt – bådar det illa för demokratins överlevnad i världen. Kina kommer att från sin topposition kunna sätta den politiska agendan.

Det är ur detta perspektiv Trumps agerande måste ses. Amerikanerna har insett att kineserna faktiskt utgör en fara för världsekonomin och i förlängningen det liberala demokratiska systemet. Tullhöjningarna är exempel på att USA yrvaket försöker att göra något åt saken. Det ligger i Europas och EU:s intresse att likt USA se den fara Kina faktiskt representerar, och att vidta lämpliga åtgärder. Innan det är för sent.