måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Ledare 2010-03-20 | Uppdaterad 2010-03-19
Att hitta vägar in i politiken för invandrare är något som de allra flesta partier arbetar med. Utbildningsinsatser varvas med målgruppsstyrd rekrytering. Så finns också invandrarföreningar i partierna, företrädesvis liberala och socialdemokratiska.
Att det senare kan vålla bekymmer fick socialdemokraterna nyligen uppleva när föreningen Turkiska socialdemokrater i Göteborg säger sig vilja lämna partiet mot bakgrund av riksdagsbeslutet att erkänna folkmordet på armenier 1915. Beslut fattas i dag, och sekreteraren Mustafa Atik utesluter inte ett närmande till borgerligheten. Etniciteten och ursprunget visar sig här väga tyngre än den interna demokratin och ideologiska hemvisten.
Motivet för partierna att locka till sig personer med invandrarbakgrund är inte ensidigt. Det är en demokratisk grundtanke att det ska finnas en bred social representativitet bland de folkvalda. Men med invandrarföreningar har det också öppnats en kanal för partierna att mobilisera väljare i grupper som annars är svåra att nå. Personvalssystemet har stärkt betydelsen av den etniska röstningen. Syrianer bosnier, iranier har sina kandidater. I EU-valet väckte socialdemokraten Evin Cetin uppmärksamhet genom att marknadsföras av ett stort antal pizzerior.
Inom socialdemokraterna finns också kurdiska s-föreningar. Så blir ett parti en mötesplats för grupper med en historisk och nutida konfliktdimension. Med det skapas förutsättningar för dialog och förståelse, men också för kamp om vilka uppfattningar partiet ska omfatta.
Inget tyder på att invandrare har svårare att få uppdrag när de väl är medlemmar i partierna. Tvärtom visar studier att det sker en likabehandling i nomineringsprocesserna och att partikulturen i sig är inkluderande. Men för att bli nominerad måste man vara en social aktör, finnas med på partimöten och umgås med andra partikamrater. Det är så förtroenden uppstår. Just därför är invandrarföreningen ett märkligt fenomen i partistrukturen. Av den offentliga utredningen Partierna nominerar (SOU 2006:53) framgår att det är svår att uttala sig om huruvida särorganiseringen ens medfört något ökade möjligheter för invandrare att hävda sig i nomineringsprocesserna. Tvärtom vittnas det på sina håll om att medlemmarna från invandrarföreningarna är mindre kända än övriga i partiet – och att nomineringarna från dessa föreningar därmed inte kan tillmätas någon högre vikt. I utredningen skildras också en skepsis mot särorganisering, med farhågor om att lojaliteten är mindre gentemot partiet och starkare gentemot den egna gruppen.
Det kan förstås också finnas fördelar med invandrarföreningar. Trösklarna in i den politiska sfären sänks om man möter människor man närmast liknar. Men risken är att man inte träder in i ett parti som enskild och fullvärdig medlem utan istället blir en del av ett gruppintresse inom partiet – och blir kvar där med dubbla lojaliteter.
I jakten på nya medlemmar måste partierna vara vaksamma inför den klanifiering som kan uppstå, och som exemplet med den turkiska s-föreningens 200 medlemmar visar. Det måste vara tydligt att ett politiskt engagemang är synonymt med solidaritet gentemot idéer och inte i första hand den egna etniska eller kulturella gruppen.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
