Klimatet och kapitalet

Ledare Artikeln publicerades

Klimatdiskussionen har avsatt tydliga spår i hur svenska flygbolag framställer och marknadsför sig själva. I gårdagens Smålandsposten (23/5) stod att läsa hur de som beflyger Småland Airport väver in klimatfrågan i sin verksamhet. Dessa bolags förhållningssätt till klimatet kan antas vara representativa för flygbranschen som helhet och sätter fingret på ett vanligt missförstånd vad gäller marknadens relation till miljön.

Foto: Fotograf Mats Samuelsson

En strategi som tillämpas av flygbolagen som trafikerar Växjö är att föreställa det egna företaget som miljövänligt och en källa till små utsläpp. Ryanair och KLM tävlar om att vara det grönaste flygbolaget i Europa, åtminstone enligt deras egna verklighetsbeskrivningar. Ett annat grepp är att framhålla sin avsikt att minska utsläppen i framtiden. Till exempel ställer sig BRA bakom den inhemska flygbranschens mål att inrikesresor skall vara fossilfria om något decennium. En tredje strategi är att själv stå för eller bereda kunderna möjlighet att göra insatser för miljön. Här kan nämnas Ryanairs bidrag till bland annat skogsplantering och skyddandet av delfiner och valar.

Det här klimatengagemanget kan lätt framstå som ihåligt och cyniskt: man säger saker som låter bra och svarar mot den rådande uppfattningen i offentligheten, men tror inte på sitt eget budskap och är bara ute efter att göra sig en slant på klimatet.

Det är klart att flygbolag liksom andra företag vill tjäna pengar, och för att göra det måste de anpassa sig till det omgivande samhället. Inget av detta torde komma som någon överraskning. Frågan är vad för skillnad det skulle göra om det nu handlade om en läpparnas bekännelse snarare än sann övertygelse (vilket vi som regel inte kan veta någonting om). Svaret är ingen alls. Så länge flygbolagen uppmärksammar miljön och verkar för förbättringar saknar det rimligen betydelse vad de som driver dem egentligen tycker och tror.

I alla händelser visar denna deras lyhördhet för klimatproblematiken på en viktig egenskap hos marknadsekonomin. Nämligen dess förmåga att suga upp och därmed delvis ta udden av ”antikapitalistisk” kritik utan att göra avkall på grundläggande marknadsekonomiska principer.

Än mer betydelsefullt är att marknadsekonomin i konstruktiv anda kan införliva själva klimatfrågan – flygbolagen visar ju att de tar den på allvar och har vidtagit åtgärder för miljön. Man kan alltid diskutera om de inte borde göra mera, men det finns förstås en gräns för hur snabba och omfattande förändringar de var för sig kan åstadkomma.

Det är i detta sammanhang på sin plats att erinra om att flygbranschen föresatt sig fossilfritt inrikesflyg till 2030 och en halvering av de globala koldioxidutsläppen från 2005 till 2050. Det kan säkert också framstå som otillräckligt i en tid där många anser att omställning skall ha skett igår och att man helst inte skall sätta sin fot på ett flygplan. Det är likväl så att genomgripande förändringar inte sker över en natt och att människor kommer att fortsätta flyga. Utopiskt anstrukna förhoppningar kan inte gärna vara måttstocken för våra bedömningar av flygets försök att bidra till en mer klimatpositiv utveckling.