Klokt av S i Ljungby

Ljungby har hamnat i medialt rampljus efter att socialdemokraten Caroline Holmqvist Henrysson krävt att de datorer och surfplattor som kommunen delar ut till eleverna skall ha porrfilter. Det är inget som är självklart att i svenska skolor. Men som Holmqvist Henrysson påpekar handlar det om barn, som genom kommunens förmedling i praktiken introduceras till en värld av grovheter.

Ledare • Publicerad 14 mars 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Moderaterna opponerar sig och tycker att ett filter är onödigt. Sådana filter används över hela världen men moderaterna i Ljungby vet att hänvisa till en Internetforskare vid Umeå Universitet som inte ser tecken på att sådana fungerar. Och dessutom tycker att det bara är bra att det inte finns filter eftersom sådana kan blockera information kring sex, till exempel könsord, ”som kan vara livsviktig” för barn (!).

Sannolikt är det inte så lätt att få tillförlitliga data på hur mycket ett filter betyder eftersom barn har tillgång till flera olika kanaler gentemot Internet. Men att ett porrfilter på en dator filtrerar porren på den datorn kan tyckas vara en rimlig slutsats att dra även för Ljungbys moderater.

Annons

Det är svårt att inte fästa sig vid det offentliga stöd som Holmqvist Henrysson har fått av sin partikamrat Ewelina Marjatta från Ingelstad. Marjatta är själv porrmodell och bedriver sin affärsverksamhet via nätet. I P4 Kronoberg är hon tydlig: ”Det finns barnporr och djurporr och om barn sitter och tittar på det så är det helt sjukt. Jag tycket definitivt att barn inte ska titta på porr”.

Marjattas ställningstagande är hedrande och visar på en ofta förbisedd aspekt i de debatter som rör barns känslighet inför det förbjudna i vuxenvärlden. Nämligen att de som representerar hotet inte alls nödvändigtvis måste ha så dåligt omdöme att de tycker den egna verksamheten skall omfatta barn och unga.

När debatten om våldet i Rambofilmerna brusade på åttiotalet var till exempel huvudpersonen, skådespelaren Sylvester Stallone, tydlig med att filmerna inte var för barn. Varför? För att kritikerna hade rätt. Filmerna var för våldsamma för det.

Apples grundare Steve Jobs hade tydliga regler för sina barn. De fick inte sitta framför skärmar för mycket och framför allt inte i tidig ålder. Dagens svenska standard i det avseendet hade sannolikt förskräckt honom.

Man kan till och med tycka att sådana här personer i regel är mer värda att lyssna på än andra eftersom de vet vad de själva håller på med.

Någonting behöver inte vara fel för att det är olämpligt för barn, men det blir fel om det inte betraktas som olämpligt för barn. I Sverige har man märkligt svårt att hålla ordning på den distinktionen. Men Socialdemokraterna i Ljungby gör det i alla fall. ”Det handlar om att förmedla sunda värderingar till våra barn”, förklarar Caroline Holmqvist Henrysson. Helt rätt så.