Moderat kommunskärpning
Det ser inte ljust ut för kommunernas ekonomi. Var tredje kommun ser ut att sluta på minus vid årsskiftet trots att man under året gjort anpassningar för att minska smällen. Fyra av fem kommuner anger att läget ser ännu sämre ut inför 2020. Detta meddelade arbetsgivar- och intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) i sin årliga ekonomirapport.
Man varnar också för att det egentligen är regionerna som man verkligen borde oroa sig över. På den sidan har man nämligen bytt till nytt sätt att redovisa som gör att ekonomin ser bättre ut än vad den är. Dessutom har landstingsskatten i genomsnitt höjts med sex öre per år de senaste tio åren. Det är ett starkt vittnesmål om att något inte står rätt till. Under samma period har antalet anställda ökat rejält och antalet vårdtillfällen minskat. Antingen betyder det att vården blivit mindre effektiv eller att den kraftiga befolkningsökningen inte lett till en motsvarande ökning av skatteintäkter.
Alternativen utesluter förstås inte varandra, men helt klart är att befolkningen ökat mest i grupper som inte betalar skatt eller som har stora välfärdsbehov: unga, pensionärer och nyanlända. Det kommer att vara svårt att minska utgifterna för regionerna, men för kommunerna finns mer uppenbara sätt.
Reservationen skall ses i ljuset av det kommunala utjämningssystemet som binder kommunerna samman i något som med Ylva Johanssons ord skulle kunna kallas ”tvingande solidaritet”. Detta system bygger som så mycket annat ur socialdemokraternas idévärld på goda föresatser: starka storstäder skall se till att glesbygdskommuner kan erbjuda rimlig service. Men så har inte blivit fallet. Istället tvingas Stockholmskommuner subventionera politisk undfallenhet i städer som Malmö och Göteborg som båda är stora nettobidragstagare i systemet. Visserligen har Göteborg nyligen fått ett moderat styre, men det kommer att ta tid att minska de kommunala åtagandena efter så lång tid av ekonomisk vidlyftighet. I ett läge där tjugo kommuner väntas höja skatten nästa år kräver den kommunala solidariteten att även de som vant sig vid gratis pengar drar åt svångremmen.
Förslagen i reservationen behövs nog men de skär rätt in i det kommunala självstyret, en princip som annars ligger Moderaterna varmt om hjärtat. Man poängterar ofta att beslut skall fattas så nära dem som besluten går ut över. I partiets skuggbudget uttrycks också detta genom en markant höjning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting. Detta kan jämföras med Socialdemokraterna som 2018 utlovade fem miljarder kronor till kommunerna men istället gav tre och en halv och resten i form av riktade bidrag, ett dyrt och styrande sätt att stödja kommunerna. Reservationen visar att Moderaterna har svar på dagens samhällsproblem, men energin borde riktas rakt mot utjämningssystemet.
