Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2009-02-10 | Uppdaterad 2009-02-09
Konstfackeleven Anna Odell simulerade ett självmordsförsök vid Liljeholmsbron i Stockholm och tvångsintogs på psykakuten vid S:t Görans sjukhus. Överläkaren David Eberhard berättar att hon inte bara slogs med polisen som hämtat henne utan även med personalen på plats.
Hon spottade på dem, försökte bita dem och skrämde med sitt beteende upp riktigt psykiskt sjuka personer. Så blev hon lagd i bälte och tvångsmedicinerades för att dagen efter släppas ut.
Det simulerade självmordsförsöket och tvångsintagningen skapade stora rubriker i tidningarna och ledde till tv-debatter och radioinslag. Möjligen kommer också mediebevakningen att ingå i hennes examensarbete som presenteras under våren. För Odell har ur ett perspektiv gjort allt rätt. Hon har följt den medielogik som säger att det spektakulära är vägen till framgång, från okänd till känd över en natt. En rad kulturskribenter och konstnärer har snabbt tillbakavisat de starka fördömanden av hennes konstprojekt som så många gett uttryck för. Vi har till exempel fått veta att konstnärer ofta arbetar med samma målsättning som journalister eller kritiker: att avslöja hyckleri och dubbelmoral i samhället. Som någon skrev: ”Vem annars här i samhället skulle utsätta sig och spela psykisk sjuk och låta sig intas på psyket av idioter om inte en konstnär. Vem skulle offra sig själv så och sedan berätta för omvärlden om det viktiga?"
Men här är det ingen Günter Wallraff som låtsas vara turkisk gästarbetare i syfte att skildra den illegala invandringen och omfattande diskrimineringen i forna Västtyskland. Bevekelsegrunden till den iscensatta psykosen är okänd och ska så förbli tills dess att ”verket” visas, låter Konstfacks ledning hälsa i Dagens Nyheter. Är det missförhållanden inom den psykiatriska vården hon vill skildra? Vill hon bara visa att man kan lura vårdapparaten? Kanske är det högre syftet att starta en diskussion om var gränsen för konsten går? Vi kan bara gissa.
Konstfacks ledning säger sig ha varit med projektet igenom. Inte på Liljeholmsbron, men väl i den förberedande fasen. Därmed har inte ledningen fungerat som en spärr mot brottsliga handlingar, utan tvärtom välsignat en möjlig lagöverträdelse. Kritiken bör riktas mot Anna Odell för att ha utnyttjat människor i ett lika sofistikerat som hänsynslöst spel med andra människor, men framförallt bör kritiken drabba det konstnärliga ledarskap som förväxlat frihet med total avsaknad av ansvar. Vi såg hur det spårade ur under Dramatiska institutets projekt om sexualitet och barn. Den elev som läste porrnoveller för sexåringar dömdes först för sexuellt ofredande, därefter för ofredande i hovrätten. Nu ser vi hur en elev från Konstfack riskerar fängelse för sitt examensarbete. Bara för att nämna några brottsmisstankar polisen för närvarande utreder; våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, oredligt förfarande, falsklarm. Man hade annars kunnat förvänta sig att en skolledning ska göra allt för att undvika att dess elever ska dras inför rätta.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA