Oberättigade kortkostnader

Ledare Artikeln publicerades

Det är en vanlig åsikt att det offentliga skall erbjuda skolungdomar på sommarlov fria resor med kollektivtrafiken, så även i Kronoberg. I Tingsryd säger visserligen kommunstyrelsens arbetsutskott nej till att ordna med så kallade sommarlovskort, men man anser samtidigt att Region Kronoberg bör ta på sig denna uppgift.

Buss
Foto: Stewe Jonsson/NIKON D3
Buss

Intressant nog propsade Centerpartiet, som i rikspolitiken är nog så liberalt, på att Tingsryds kommun skulle köpa in korten. Socialdemokraterna gjorde däremot gemensam sak med Moderaterna och ställde sig avvisande till idén. Tingsryds linje är likafullt att en annan offentlig instans skall bära kostnaden för sommarlovskorten.

I Region Kronoberg känner man desto bättre igen Socialdemokraterna, som föreslår att ett sommarlovskort lanseras på permanent basis från och med 2020. Under det innevarande året vill partiet att regionen och kommunerna delar den ekonomiska bördan, något ordföranden för kommunstyrelsen i Tingsryd, socialdemokraten Mikael Jeansson, dock inte är så värst pigg på.

Jeansson menar i sammanhanget att det handlar om obetydliga summor för regionens del: ”Det är lite administrativa kostnader och kostnader för att trycka upp kort. Mycket mer är det inte”. Något han inte nämner är de minskade intäkter som sommarlovskorten medför – det är trots allt tal om att Region Kronoberg skall subventionera resor för en stor grupp människor. Sommarlovskort är ju inte gratis utan finansieras i slutändan av andra resenärer eller via skattsedeln.

Det går visserligen att invända att det ändå rör sig om förhållandevis små belopp. Tingsryds kommun skulle om den valt att köpa sommarlovskort till ett pris av tvåhundrafemtio kronor per styck ha fått betala hundrafemtio tusen kronor. Samma argument kan föras fram även om man tar med i beräkningen att ett kort för obegränsat nyttjande av kollektivtrafiken normalt kostar omkring elvahundra kronor.

Men det är likväl principiellt fel att offentligt understöd går till sådant som ligger utanför kärnverksamheten. Här kan en parallell dras till de kommunalt understödda fritidsbanker som avgiftsfritt lånar ut sport- och fritidsutrustning till unga. Det är förstås av godo att ungdomar utövar idrott men det finns ingen anledning att kommuner skall vara inblandade i fritidsbankernas verksamhet, som faller utanför deras ramar. En liknande synpunkt kan med fördel anläggas på skolelevers sommarlovsresor i kollektivtrafiken.

Sverige dignar under en ständigt svällande offentlig sektor som ofta mer än gärna ger sig in på områden där den inte har att göra. Det är mot den bakgrunden en aning förvånande att det statsbidrag som tidigare täckte sommarlovskorten faktiskt togs bort.

Nu vill emellertid politiker på andra nivåer istället axla ansvaret för korten, vilket gör det angeläget att uppmärksamma gränserna för vad det offentliga bör ägna sig åt. Det finns trots allt en uppsjö behjärtansvärda ändamål som inte skall vara föremål för offentlig omsorg. Dit hör tveklöst skolungdomars sommarlovsresande.