Kostsamma OS-utsikter
Ett minus för Sveriges del är att Internationella Olympiska Kommittén, IOK, riktat kritik mot budgeten, som fick göras om ett par veckor före omröstningen eftersom man räknat med över en miljard för mycket i teverättighets- och sponsorintäkter. Enligt den svenske experten på sponsring Christer Wohlin handlar det om hela en och en halv miljard i överkant.
Denna lyckokalkyl sätter fingret på det mer övergripande problemet med finansieringen av OS. Vinterspelens budget på lite drygt tretton miljarder kronor laborerar inte med offentligt stöd utan endast med bidrag från IOK, medel från privata aktörer och biljettintäkter. Men det finns mot bakgrund av felräkningen från Stockholm Åres sida ännu större anledning än förut att anta att ett vinter-OS i Sverige inte kommer att gå skattebetalarna obemärkt förbi – redan säkerheten, som regeringen utfäst sig att garantera, ger ju upphov till dryga extrautgifter. Att den svenska OS-kampanjen och finansminister Magdalena Andersson påstår någonting annat är bara att vänta, givet att det ligger i deras intresse att tona ned kostnadsaspekten.
Tommy Andersson, turismekonomiforskare vid Göteborgs universitet, spådde redan innan IOK påpekade bristerna i Stockholm Åres sätt att räkna att budgeten alldeles säkert kommer att sprängas. Detta utifrån att den är såväl underdimensionerad som överdrivet optimistisk. Han skrädde inte direkt orden därvidlag: ”Det är så himla onödigt att det alltid bluffas fram en minimibudget som aldrig hålls. Dessutom räknas de framtida intäkterna för högt, enbart för att kunna visa på plus”.
Till det kommer att den historiska erfarenheten talar sitt tydliga språk. De fyra senaste vinterolympiaderna – Salt Lake City, Turin, Vancouver och Sotji – gick samtliga över budget. Sotji med råge, givet att budgeten på drygt tio miljarder dollar överskreds med mer än fyrtioen miljarder dollar. Mellan 1960 och 2010 var trenden att vinter-OS blev två eller tre gånger dyrare än förmodat.
Vi har all anledning att tro att Stockholm Åre kommer att följa i de tidigare spelens fotspår i det avseendet och att ett vinter-OS ingalunda blir gratis för skattebetalarna. Man kan i sammanhanget förstås peka på vinster för turistnäringen, men denna får inte automatiskt några långsiktiga fördelar enbart genom att ett OS går av stapeln i Sverige.
Det finns onekligen betydligt mer angelägna saker att lägga svenska skattepengar på än en olympiad, låt vara att de också är väsentligt tråkigare. Å andra sidan är rolighetsfaktorn ingen rimlig bedömningsgrund när det rör sig om skattemedel och det offentligas prioriteringar.