Krediter i politiken

Ledare ,
Foto:

Den kommunala skattesmällen till följd av migrationen skjuts på framtiden.

Det går inte att skjuta upp betalningar hur länge som helst. När det kommer till hushållsekonomin finns inkassobolag och kronofogde som bortre gräns för att se till att förtroendet för kreditbetalningar skall bestå. Innan fakturorna fått pyra så länge har dock de flesta företag skickat ut påminnelseavgifter och dröjsmålsräntor. Det kostar helt enkelt att skjuta på att göra rätt för sig.

I förvaltningen av skattemedel finns liknande mekanismer. Det är till exempel en stor fördel att kunna betala saker på kredit. Välfärdens tillgänglighet för medborgarna avgörs av att skatten dras varje månad och att de skattefinansierade verksamheterna kan lita på detta.

Den smidighet och tillgänglighet som präglar den svenska välfärdsstaten har dock baksidor. En av dem är att medborgarna har svårare att rösta med fötterna, många får vara med och bekosta verksamheter som de inte är helt förtjusta i. Dessutom ökar risken för att pengarna används på ett vidlyftigt sätt.

Våren 2016 rapporterade organisationen Sveriges Kommuner och Landsting att kommunskatterna runt om i landet skulle behöva höjas med två kronor per tjänad hundralapp fram till år 2019. Det var ett genomsnitt som togs fram efter att man räknat på de investeringar och kostnader som kom i spåren av migrationskrisen 2015.

Det pengar som behövs för att bekosta nya skolor, vårdcentraler och sjukhus utöver de kostnader som är direkt kopplade till asylmottagning.

Under det gångna året har den totala kommunala skattesatsen i genomsnitt höjts med 0,02 procentenheter. Det är en tiondel av de 0,2 som SKL räknar med.

Samma organisation har också noterat att det är ovanligt få kommuner som planerar att höja skatten nästa år. Bara en tredjedel av det man förväntat sig utifrån tidigare mönster. Kronoberg är det enda landstinget som höjer skatten. Analysen är klar: de styrande kommun- och landstingsmajoriteterna gör vad de kan för att undvika skattehöjningar inför valet.

Det verkar som att man bestämt sig för att skjuta på avbetalningarna. Kommer detta innebära att nästa hösts valvinnare slår till med kraftiga och oväntade skattehöjningar över hela landet?

Risken är påtaglig, särskilt om SKL:s prognoser tillåts falla i glömska under valrörelsen. Det lär finnas en och annan politiker ute i landet som hoppas att frågor om ekonomin inte skall komma upp.

Men här finns också möjligheter för kommunpolitiker. Man kan nämligen också erkänna att man står inför stora utgifter och utifrån detta föra resonemang om vad skatterna skall gå till och inte.

Det är förstås något som sker på många håll, men som ofta stöter på patrull då välfärden blivit en allt mer finmaskig korg av avgiftsbefriade verksamheter som omsluter medborgarna.

De senaste årens politik där man tagit krediter av framtiden när pengarna avsatta för asylmottagande tog slut är ett exempel på att det kan vara en god idé att låta medborgarna rå över en större andel av sina inkomster. Det gör att staten nästa gång inte kan ta lika stora lån och på så vis tvinga upp skatterna.