Kristdemokrater i ny atmosfär

Ledare Artikeln publicerades

Ebba Busch Thor gör sig bra på scen och talet är bra. Kristdemokraternas partiledare täcker elegant de områden partiet har att förhålla sig till på ett sätt som gör alla nöjda. Samtidigt vet alla att sammandrabbningar vankar bortom applåderna. Falangerna har formerat sig.

Foto: Erik Abel/TT

Det är inget ovanligt för Kristdemokraterna, eller förstås för något parti. Men för Kristdemokraterna handlar det om en förhållandevis långdragen och tydlig motsättning. Även om partisjälen handlar om medkänsla kan tonen vara nog så hätsk mellan vad som grovt kan kallas en frikyrklig vänster och en ny och yngre mer högersinnad grupp från vars läger partiledaren är hämtad.

I Expressen ger Torbjörn Nilsson bilden av att Kristdemokraterna har ett Sverigedemokratiskt problem. De väljare som gillar det relativt högervridna Kristdemokraterna gillar Sverigedemokraterna ännu mer. Och då spelar det där taktiska högervridandet inte så stor roll. Att den nya ledningen är mer beslutsam i sin strävan att fånga potentiella väljare (som lutar åt höger) är på så sätt realistiskt men ändå fåfängt.

Allt enligt den borgerliga kannibalismens logik. Det konservativa blocket skulle således innebära en kristdemokratisk återvändsgränd.

Men det där är en sanning med modifikation. För det första är det konservativa blocket ett konstigt begrepp. Låt oss säga högeroppositionen. Saken är att denna opposition inte längre är fångad i ett nollsummespel. Sverigedemokraterna drar väljare direkt från Socialdemokraterna, som en gång Ny Demokrati gjorde (och därmed säkrade Carl Bildts regeringsinnehav). Och dessa Sverigedemokratiska arbetarväljare har åtminstone två förmodade egenskaper som är intressanta i det här fallet.

För det första återvänder de inte till Socialdemokraterna i första taget. Det skall sannolikt mycket till för att de först skall utsätta sig för de politiska bannbullornas sveda för att sedan vända helt om och gå tillbaka till ett parti som kallar dem främlingsfientliga.

För det andra har de, om de nu väl beslutat sig för att Sverigedemokraterna är okej, rimligtvis inte så stora betänkligheter för att överväga andra partier som sägs stå Sverigedemokraterna nära.

Den där kannibalismen finns med andra ord inte längre. Högern, eller säg då kanske den borgerliga oppositionen, präglas av en helt ny sorts dynamik. Hela den svenska politiska atmosfären är under förändring på ett sätt som gör att gamla värderingsmönster inte längre kan tas för givna.

Om några veckor har Sverigedemokraterna sina landsdagar. Då tänker partiledningen målmedvetet dra partiet bort från en serie värdekonservativa positioner och istället röra sig i liberal riktning. Vilket parti skulle kunna vinna på det månntro?

Det är bara ett exempel på glidningar som hade varit helt oanade för bara ett år sedan.