Kristersson blixtrar till

Ledare
Foto:
Foto:

Frågan är hur de kände sig, alla de moderater som omedelbart applåderade när den nyvalde partiledaren slog fast som en dogm att decemberöverenskommelsen var fel. Det gick väl inte att undvika, men i den scenen frammanade Ulf Kristersson precis motsatsen till den hållning han vill skall prägla den moderata karaktären.

Artikeln publicerades 2 oktober 2017.

För några månader sedan hade ju alla lika snabbt applåderat rakt motsatt budskap, och det är alla dessutom pinsamt medvetna om. Men i någon ände måste ju vägen tillbaka till de förlorade väljarna börja, och det vet Kristersson.

De försvunna sympatisörer som tycker att Moderaterna har ”svajat” erfor en utsträckt hand i en försäkran om att de skulle komma få anledning att ändra sig eftersom moderater är såpass principfasta. Men sanningen är ju att partiet inte alls har slagits i ”vått och torrt” för ”våra värderingar”. Tvärtom har det varit dagsnoteringar på moderata värderingar i flera år, åtminstone såsom de har uttryckts politiskt.

Det är således en rejäl ”utmaning” som det skall heta, som väntar Kristersson i detta avseende. Och det handlar mestadels om det så känsliga migrationspolitiska komplexet. Men han vet om det och det är en bra början.

I ett fall blixtrade det faktiskt till. Kristersson förklarade att de senaste decenniernas svenska migrationspolitik har varit ”ogenomtänkt” och inte tagit hänsyn till vad landet klarar av.

Alltså, det är inte bara de senaste åren som migrationspolitiken har varit ogenomtänkt. Inte bara sedan den migrationspolitiska uppgörelsen med Miljöpartiet. Nej, den har varit ogenomtänkt under flera årtionden, underförstått ända sedan Sverige blev Europas kanske mest ”öppna” asylland under tidigt åttiotal.

Här bänder Kristersson upp en lucka i det etablerade politiska Sveriges retoriska hållning inför de integrationsvåndor landet befinner sig i. Han öppnar problemens tidshorisont långt bortom migrationskrisen hösten 2015 och därmed för en helt annan typ av politisk självrannsakan än vad debatten i dag begränsas till. Håller han fast vid det perspektivet har han att se fram emot en hel del ilsken kritik – och respekt.

Oaktat detta ger valet av Kristersson hopp om en ny tonart i debatten. Varje enskild stund i hans karriär har måhända inte präglats av Smålandsposten viljeriktning men han har burits av en genuin idépolitisk nyfikenhet, och det är ingen självklar egenskap i dagens politiska klass. Tunnelseende och ideologiska blockeringar hör inte hans person till. Viljan att öppet och ärligt pröva argument i en hederlig och saklig debatt gör honom till en god gestaltare av hans eget begrepp ”värderingsburen pragmatism” och hans framträdande som socialförsäkringsminister under Alliansregeringen präglades av insikt, allvarsamhet och kompetens.

Om Kristersson har möjligheter att föra Moderaterna till valframgång vete gudarna i denna oförutsebara tid. Men han har i alla händelser potential att påverka det politiska samtalet i en mer seriös och förtroendegivande riktning.

Citat: Oaktat detta ger valet av Kristersson hopp om en ny tonart i debatten.