Kronobergsk kanon

Ledare Artikeln publicerades

Författartraditionen i länet ger förutsättningar för gemensamma kulturupplevelser.

Man fick leta lite för att hitta kronobergarna i vimlet på årets bokmässa i Göteborg. Linnéuniversitetets gul-svarta banér som hängde från taket visade vägen. Där erbjöds ett gediget föreläsningsprogram som kretsade kring nyligen färdigställd forskning. I ett hörn fanns Funkibator förlag och Pia Hammargren från Växjö som specialiserat sig på barnböcker som synliggör funktionsvariationer. Inte långt därifrån återfanns författarsällskapen som förvaltar arven från tre stora kronobergare: Pär Lagerkvist, Elin Wägner och Vilhelm Moberg.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Intresset för författare brukar gå i perioder och livas upp av filminspelningar eller nyutgåvor av författarens böcker. Elin Wägner får sägas ha haft ett sådant uppsving de senaste åren. I dag har en uppsättning av hennes roman Pennskaftet premiär på Uppsala stadsteater för att fira hundra år av allmän och lika rösträtt. Pennskaftet gavs ut 1910 och får nog anses ha bidragit till att rösträtten också utsträcktes till kvinnor inom ett decennium.

Magnus Eriksson från Pär Lagerkvistsamfundet och en medlem från Göteborgsavdelningen av Elin Wägner-sällskapet.
Foto: Jacob Sidenvall
Magnus Eriksson från Pär Lagerkvistsamfundet och en medlem från Göteborgsavdelningen av Elin Wägner-sällskapet.

Även Pär Lagerkvist är aktuell på teaterscenen i höst. Det är Göteborgs stadsteater som sätter upp Dvärgen som monolog med premiär nästa helg. Lagerkvists böcker har också kommit i nyutgåva sedan 2014 med titeln Gäst hos verkligheten som senaste bidrag.

Anna-Karin Carlstoft Bramell från Vilhelm Mobergsällskapet
Foto: Jacob Sidenvall
Anna-Karin Carlstoft Bramell från Vilhelm Mobergsällskapet

Anna-Karin Carlstoft Bramell, vice ordförande i Vilhelm Mobergsällskapet, har varit på bokmässan i flera år och tycker att intresset för författaren håller sig på en jämn men hög nivå. Av hans mycket omfattande produktion är det inte förvånande att just utvandrarserien blivit en sådan klassiker. En ny filmatisering har varit på tal i ett par år och en del information om inspelningen har läckt ut, till exempel att den inte kommer att göras i Småland. Det kan säkert bli bra ändå men det känns onödigt att chansa.

Det är en stor rikedom för Kronoberg att det finns människor som är villiga att lägga kraft och tid på att förvalta arvet från författare. Det ger oss möjlighet till gemensamma kulturupplevelser och fördjupade samtal. Det är så mycket i dag som bygger på snabb och ytlig läsning. De som delat en bok med andra, till exempel i en bokcirkel, upptäcker inte sällan skillnader i hur man läser och tolkar texterna. Det blir en möjlighet till reflektion över det egna tänkandet som sällan ges när man läser böcker i enskildhet.

Den typen av erfarenheter borde fler få prova på. Det är hög tid att skolan ger plats för en litteraturkanon så att fler unga får gemensamma läsupplevelser. Män födda före Berlinmurens fall kan nästan alltid hitta någon att tala lumpenminnen med. Det är en upplevelse som många har ett ambivalent förhållande till men som ändå förenar, över generations- och kulturgränser. Det finns inget farligt i att betona litterära verk som klassiska och uppmuntra unga att läsa dem.

De kronobergska författarsällskapen bidrar till detta på ett icke-tvingade sätt genom att upprätthålla författarnas ställning och finnas tillgängliga för den som blir nyfiken. Man får hoppas och tro att skolorna i länet tar chansen att introducera eleverna för dessa karaktärsfulla författarskap.