Kvotering till nästa nivå

Ledare
Foto: isabell Höjman/TT

EU är inte platsen för föräldraförsäkringen.

Det har gått två år sedan två pappamånader blev till tre. Reformen debatterades länge och väl av riksdagspartierna. Utredningar gav ett hum om för- och nackdelar så att beslutet skulle fattas på rätt grund.

Innan den utökade öronmärkningen, och minskade friheten, för föräldrarna ens har utvärderats kom regeringen med förslaget om att ytterligare flytta fokus från barnet till föräldrarna. I höstas presenterades en proposition som kraftigt skulle begränsa möjligheterna för barn att vara hemma med någon av sina föräldrar.

Mottagandet blev blandat. Många tycker att svensk föräldraförsäkring är för generös, rent av en lyx som mycket väl kan kortas. Andra menade att ett sådant förslag borde åtföljas av skattelättnader för föräldrar som väljer att vara hemma eller rent av avgiftshöjning för förskolor. Debatten rann dock snart ut i sanden när det visade sig att förslagen inte hade stöd i riksdagen.

Nu kommer förklaringen. Regeringen har siktat in sig på att lösa problemet på EU-nivå istället. Kommissionen har, tack vare avsiktsförklaringen om den sociala pelaren som undertecknades i Göteborg i höstas, lanserat ett förslag om fyra månader kvoterad föräldraförsäkring för alla föräldrar i EU.

Den svenska regeringen vill driva igenom förslaget som är kontroversiellt i många av EU:s medlemsländer där man har en annan syn på föräldraledighet. Det är ett fegt sätt att driva sin politik och det underminerar förtroendet för den svenska beslutsfattningsprocessen.

EU är inte tänkt att vara en instans man vänder sig till när det nationella parlamentet trilskas. Nu råkar föräldraförsäkringsfrågan vara en som enar socialdemokrater och socialliberaler över nationsgränserna i unionen. Det är alltså inte säkert att regeringens agerande kommer att bli ett återkommande inslag i politiken.

Vi har dock bara sett de första spadtagen i bygget av den sociala pelaren. Det finns en stark opinion i det tidigare nämnda lägret för att lämna omfattande befogenheter till EU.

Samtidigt som regeringen agerar med ringaktning för nationella parlament är det troligt att EU-maskineriet maler ned förslaget om fyra pappamånader till en kompromiss innan det antas.

Det innebär, vilket kommissionen redan antytt, att det kan bli svensk lagstiftning som måste ändras, istället för samtliga andra medlemsländers. Den risken har regeringen och statsministern konsekvent avvisat som spekulationer.

Helt plötsligt ser det ut som att kritikerna mot den sociala pelaren får rätt och att det enda säkra resultatet av regeringens ambitiösa manöver blir att EU får mer makt på medlemsländernas bekostnad.

All den debatt och de utredningar som gjordes inför beslutet om den tredje pappamånaden kommer att flyttas ett stort steg bort från svenska journalister och medborgare. Det kan omöjligen sluta i annat än beslut med sämre förankring och sämre anpassning till nationella förhållanden.

Se bara vilken kraftansträngning som krävdes av svenska parlamentariker för att få EU:s vapendirektiv att fungera i samklang med svensk jakt- och skyttekultur.