Lågintensiv rymdkapplöpning

Ledare Artikeln publicerades

När massmedia rapporterar om slitningar mellan världens stormakter brukar det röra sig om geopolitiska och militära aspekter. Vissa frontzoner är mer på tapeten än andra – Syrien och Ukraina bereds till exempel väsentligt mer utrymme än Arktis, där spänningar och friktion likaledes är för handen. Minst uppmärksammad är onekligen rymden, som icke desto mindre har potential att bli nästa stora arena för jordisk stormaktsrivalitet.

Foto: John Raoux

Donald Trump har anbefallt skapandet av en rymdförsvarsstyrka och genom sin vicepresident Mike Pence utlovat en ny amerikansk bemannad månexpedition senast 2024, USA:s första sedan 1972. Den patriotiska dimensionen framgick tydligt av Pences retorik när han under ett besök hos rymdstyrelsen NASA lade fram regeringens planer: ”den första kvinnan och den näste mannen på månen kommer båda att vara amerikanska astronauter som skickats iväg med amerikanska raketer från amerikansk mark”. Trumpadministrationen avser därigenom göra Kina stridigt om inflytande och prestige också bortom jordklotets krökning.

Patriotism är givetvis ingen nyhet i samband med månfärder utan var för handen redan på 1960-talet när John F. Kennedy förkunnade att amerikanska astronauter skulle sändas till månen. Detta tillkännagivande och projekt utgjorde led i den dåvarande rymdkapplöpningen och kapprustningen mellan USA och Sovjetunionen, som var först med att förpassa en människa – Yuri Gagarin – ut i kosmos.

En mycket mer lågintensiv rymdkapplöpning med fler deltagare och en vidare horisont än på nittonhundratalet är för handen idag. Även om USA och Ryssland förblir ledande inom vår tids motsvarighet har Kina och Indien seglat upp som framträdande aktörer, medan inte bara månen utan också Mars nu är en viktig del av ekvationen. Enligt NASA:s överhuvud Jim Bridenstine fungerar månen för USA:s vidkommande som ett experimentfält för Mars, dit man planerar att skicka astronauter på 2030-talet.

Liksom USA uppvisar Indien och Kina nationella självhävdelsemotiv och stormaktsambitioner. Den indiske premiärministern Narendra Modi deklarerade i mars att hans land nu tagit steget till att bli en rymdmakt och tillhör en elitkategori av stater som kan skjuta ned satelliter. Modis uttalande kommer nära inpå ett parlamentsval och kan tolkas som ett sätt att späda på den hindunationalism hans parti är associerat med. Kinas nationalistiskt färgade strävan att etablera sig som en rymdstormakt har yttrat sig i bland annat en pionjärsond till månens bortre sida.

Det finns all anledning att anta att rymdrivaliteten mellan framför allt Kina och USA kommer att tillta i framtiden, i takt med att Kina hämtar in USA:s teknologiska försprång och gör sig alltmer gällande på den globala arenan. Det handelskrig som i dagsläget utspelar sig mellan de båda staterna bjuder därmed på en försmak till en framtida tävlan med betydligt större räckvidd och väsentligt högre insatser.