Lågt räknade pensioner

Ledare Artikeln publicerades

Vår oförmåga att beräkna människors livslängd skadar pensionssystemet.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Strax före ett val som ser ut att resultera i att kommande regering blir en svag minoritetsregering har svåra frågor börjat ställas kring pensionssystemet. Inte minst på grund av Socialdemokraternas löfte om att höja garantipensionen om de vinner kampen om Rosenbad.

Antalet pensionärer som närmar sig gränsen för vad som räknas som relativ fattigdom har vuxit i Sverige. Det beror på flera faktorer, men det är inte konstigt att politiker vill göra något åt det. Om det finns en sak som kan skada tilltron till välfärdssystemen så är det om pensionerna inte räcker till trots att de som drabbas arbetat hela sina vuxna liv. Den föreslagna höjningen av garantipensionen skulle innebära att den blir högre än vad en kvinnlig snittpensionär utan bostadstillägg får ut, med bostadstillägg får hon åttahundra kronor mer per månad.

Ett annat skäl till att höja garantipensionen kan vara att se till så att den ligger högre än äldreförsörjningsstödet som betalas ut från statsbudgeten och inte pensionssystemet till äldre som inte betalat in tillräckligt för att kunna leva på sin pension. Den gruppen har, delvis på grund av migrationen, dubblerats de senaste tio åren och omfattar nu drygt tjugotretusen personer.

Detta innebär att allt färre skall betala in till pensionssystemet som skall försörja fler. Sedan 1960 har äldreförsörjningskvoten fördubblats och nu är cirka trettio procent av befolkningen över sextiofem. Samtidigt har kvinnor i Sverige sedan nittiotalet i princip samma deltagande som män på arbetsmarknaden. Det innebär att Sverige är beroende av invandring eller högre födslotal för att säkra inbetalningarna till välfärden och pensionssystemen.

Just detta har två forskare via SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle tagit fasta på i rapporten Pensionssystemens demografiska utmaningar. I den lägger de också ytterligare en pusselbit till det olycksbådande pusslet: vi räknar konsekvent fel på människors faktiska livslängd. Det är avgörande för pensionssystemens långsiktiga hållbarhet. Om man, som västvärlden hittills gjort, konsekvent räknar i underkant innebär det att dagens pensionärer, trots att många har det skralt, faktiskt får ut för mycket pension i förhållande till vad systemet klarar av. En del av detta hanteras genom värdeökningar på pensionsfonderna, men inte allt. Det innebär att även problemen får möjlighet att förränta sig.

Det svenska pensionssystemet är tänkt att vara förutsägbart och rättvist. Därför görs insättningar med samma andel av lönen för alla. Den avgiften har hållits på en stabil nivå under en längre tid i vetskap om att den påverkar livsbetingelserna under människors hela vuxna liv. Skulle man höja pensionsinbetalningarna skulle man motarbeta underskottet som just nu läggs på kommande pensionärer men man skulle samtidigt minska samma människors ekonomiska marginaler i vardagen. Ytterligare en sak som en sådan lösning skulle komma åt är att det skulle göra fördelningen mellan garantipensioner och vanliga pensioner mer rättvis.

Oavsett hur höstens val slutar måste den kommande regeringen ta sig an impopulära prioriteringar med långtgående konsekvenser.