Landet utan fungerande försvar

Ledare Artikeln publicerades

När politikerna diskuterar försvarspolitik handlar det oftast om enskilda symbolfrågor. Det kan röra soldaternas löneutveckling, buller kring flygfält, stridsvagnar på Gotland eller behandlingen av veteraner. Mer sällan hör man genomgripande diskussioner om vad försvaret som helhet skulle mäkta med i en konflikt.

Det är förståligt att politikerna undviker sådana övergripande frågeställningar. Ämne kräver omfattande kunskaper om till exempel teknik och organisation. Tur då att det finns självständiga institutioner som samlar dessa fackkunskaper.
Fäderneslandets försvar är mottot för kungliga Krigsvetenskapsakademin. Precis som de andra anrika akademierna instiftades den på 1700-talet. Trots aktningsvärd ålder handlar det om en modern och brett sammansatt grupp experter som inom olika fält diskuterar krigsväsende och fäderneslandets försvar.

I torsdags höll Krigsvetenskapsakademin sitt vintersymposium, vilket blev fullsatt. Ämnet för dagen var IO 14, det vill säga den insatsorganisation, som med militär logik ska vara på plats 2019. Frågan som ställdes var om IO 14 när den väl är utbyggd kan svara mot de krav som ställs i den säkerhetspolitiska doktrinen.
Krigsvetenskapsakademin studerade och utvärderade organisationens förmåga att hansera en rad tänkbara konfliktscenarion. Ska man sammanfatta svaret om organisationen höll var det nej. Extra allvarligt är att den inte ens klarar att ta emot hjälp.
Enligt Krigsvetenskapsakademin saknar inte Försvarsmakten goda kvalitéer. Problemet är att den är för liten för att hålla ut och för liten för att verka i flera riktningar. Den har även många tekniska brister som gör att den inte kan verka fullt ut på det moderna slagfältet.
Fartygen är för få för att samtidigt skydda mot en angripare på Östersjön och hålla farlederna västerut öppna. Armén saknar rimlig förmåga till indirekt eld, den har otillräcklig kapacitet att gå över vattendrag, och underhållsfunktionerna är inte anpassade till en konflikt här hemma.
Flygvapnet må ha bra flygplan. Men är de tillräckligt många, opererar de från tillräckligt många baser, och finns det luftvärn som skyddar dem då de tankar om?

Listan på brister kan göras lång. Och sammantaget väcker Krigsvetenskapsakademins studie den kanske mest centrala frågan i modern försvarspolitik. Har ett så litet land som Sverige råd att hålla sig med ett fullt modernt försvar?
Svaret är förmodligen nej. Inte ens de partier som nu talar högst om satsningar föreslår egentligen några substantiella sådana. Det är inte politiskt möjligt att ha försvarsutgifter på en sådan nivå som vi hade under det kalla kriget. Samtidigt måste vi naturligtvis även i framtiden ha ett försvar. Det handlar ytterst om vår existens. Men det blir alltmer övertydligt att detta försvar måste utformas som en del av ett större samarbete. Fäderneslandet kan inte försvaras ensamt.
Mathias Bred