Länge leve korna!

Ledare Artikeln publicerades

Den svenska kon. En sinnebild för det Sverige som är tänkt att stå tryggt och oföränderligt när annat drabbas av stormvindar. Men kon är under attack. Inte bara av djurrättsterrorister som vill slå ihjäl dess ägare utan också av miljöaktivister mycket högt upp på samhällsstegen.

Foto: Hasse Holmberg / TT

På Ålatorp Gård i Uppvidinge kommun mår korna dock bra. I Smålandsposten femte januari i år kunde man läsa om paret Lena och Lennart Karlsson som driver sitt lantbruk med nittio mjölkkor på ett miljö- och kulturvänligt sätt. Deras kor går i lösdrift, betar landskapet och håller det öppet.

För detta sitt kärleksfulla och ansvarstagande sätt att bedriva verksamheten har de tilldelats Uppvidinge kommuns Kulturlandskapspris 2018. ”Som bonde förvaltar man ju inför nästa generation, precis som tidigare generationer har gjort”, säger Lennart Karlsson.

Alla har inte denna livsglada attityd. Den moderna tidens religiösa självspäkare har i kon lyckats fånga två synder på en gång; dels köttätandet som sådant och dels klimathotet. I det senare fallet handlar det om att kor släpper ut klimatpåverkande gaser.

Frågan är förstås hur stor kornas klimatpåverkan är jämfört med vad de tillför. ”Samhället måste klara av att hantera flera hållbarhetsutmaningar samtidigt” skrev elva meriterade forskare på Svenska Dagbladets debattsida i måndags. Sakligt och nyktert konstaterar man att betesmarker är viktiga. De är till och med de ”i särklass viktigaste miljöerna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i jordbrukslandskapet...”

Om betesmarkerna skulle försvinna tar skogen snart över. Det borde inte vara svårt att ta in för påstådda miljövänner. Men konsekvensen verkar vara det. Går naturen miste om de öppna hagarna går den också miste om det ekosystem som dessa bär upp. Bara för några dagar sedan larmades det till exempel om hur förfärande snabbt det samlade beståndet av insekter håller på att försvinna. Landskapens tilltagande ensidighet är en viktig faktor i den utvecklingen. Insekternas borttynande får dessutom kedjeeffekter. Som de elva forskarna skriver: ”Naturbetesmarkernas insekter hjälper till att pollinera frukt, bär och flera andra grödor i landskapet.”

De vänder också på frågan om kornas del i gasutsläppen: ”Betesmarker som aldrig har plöjts och har varit betade under långt tid har dessutom lagrat mycket kol i marken. Att fortsätta beta naturbetesmarkerna hjälper då till att motverka utsläpp av koldioxid till atmosfären.”

Att planetens ekosystem inte skall rubbas är en viktig utgångspunkt. Men man skall komma ihåg att ”balansen” i ekologin är en mänsklig idé som vi anstränger oss för att realisera. Den vanliga ordningen i jordens historia långt före människans tillkomst har snarare varit kaos och omstörtning.

Det bör inte glömmas bort – och det händer allt oftare – att det grundläggande värdet måste vara människan själv. Ytterst vårdar vi naturen och dess mångfald för vår egen skull, och därför som en kulturgärning. Paret Karlsson på Ålatorp Gård är i det avseendet ojämförligt bättre förebilder för varje miljövän än vad kofientliga klimatideologer är.