söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2009-11-05 | Uppdaterad 2009-11-05
Tre hälsomyndigheter gör gemensam sak och föreslår att sprututbytesprogram för injektionsmissbrukare införs i hela landet. I dag finns sådana program i Malmö och Lund.
Det är generaldirektörerna på Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet som i Dagens Nyheter lyfter fram påståendet att sprutbyte motverkar smittspridning av sjukdomar som Hiv och Hepatit, att antalet narkomaner inte ökar och att det inte leder till en liberal narkotikapolitik.
Sedan 2006 är det enligt lag tillåtet att införa sprututbytesprogram i Sverige. Men Socialstyrelsen ställer hårda krav på att det endast är tillåtet som en del av en bredare verksamhet med syfte att motivera missbrukarna att sluta innan de ådrar sig kroniska sjukdomar.
Stick i stäv med de svenska utgångspunkterna står den finländska modellen som förebild för de tre direktörerna. Där är servicen gratis, ”icke-dömande” och missbrukarna kan vara anonyma.
När drogpolitiken ställer sig neutral till människors missbruk tas också ett steg mot en ökad acceptans för användandet av droger. Ur ett hälsoperspektiv kan man motivera såväl injiceringssrum som byten till renare narkotika eller till och med tillhandahållande av detsamma. Det senare skedde i Sverige på 1960-talet, vilket fick till konsekvens att missbruket ökade avsevärt.
Att erbjuda fria sprutor som ska användas till förbjudna droger leder dessutom vidare till ett förändrat tänkande på andra områden. I Malmö erbjuds sexköpare gratis kondomer, trots sexköpsförbudet. Även här skickas alltså dubbla signaler ut från det offentliga. Är nästa steg att erbjuda inbrottstjuvar skyddshandskar, så att de inte skär sig i händerna när de krossar rutor? Det följer samma logiska mönster.
Att göra frågan om sprututbyte till en ren hälsopolitisk fråga med syfte att minska smittspridning är att göra det alltför enkelt för sig. Om det är smittspridning de tre myndigheterna oroar sig för borde de istället rikta blicken mot bristerna i missbrukarvården. Det finns enligt lagen långgående möjligheter till tvångsvård vid missbruk. Men eftersom kostnaderna belastar den kommunala budgeten tillämpas det i mycket begränsad omfattning. Det finns också en otydlig ansvarsfördelning mellan kommun och landsting. Och vården är, som den statlige utredaren i frågan Gerhard Larsson slagit fast, ofta en isolerad insats där den som missbrukar enbart avhålls från droger under en tid. Så bryter man inte ett missbruk, och inte heller smittspridning relaterad till injicering.
Antalet personer med tungt narkotikamissbruk uppgår i dag till cirka 25 000. Vård är emellertid inte enbart den enda utgiften som belastar samhället. På kontot finns våld, kriminalitet, psykiskt lidande, utsatta barn och anhöriga. Även låt-gå-filosofin är förenad med stora kostnader.
Sprutbytesprogram vittnar först och främst om en havererad missbrukarvård där det offentliga abdikerat från ansvaret att föra människor ur drogslaveriet. Sveriges landsting gör därför bäst i att lägga krut på andra insatser.
För många inom missbrukar och beroendevården som inte har en aning om vad de pratar om.
Det finns EN lösning, men få vill göra det jobb som krävs för att tillfriskna. Sprututbyte är för mig det samma som medberoende och okunskap.
Tänk om. Men, det är inte lätt att ändra gamla ingrodda hjulspår. Vem vill erkänna ett nederlag ?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
