Lejonen i Norden
Just nu pågår rättegången mot Rakhmat Akilov som tog fem människors liv på Drottninggatan för snart ett år sedan. De senaste veckorna har överlevare från dådet vittnat om fasorna de tvingades genomleva på grund av terroristens övertygelse.
Samtidigt nås vi av nyheten att de nya, större betonglejonen kommit på plats i huvudstaden. Föregångarna hindrade gärningsmannens första försök att ta sig in på gågatan och gav, tillsammans med uppmärksamma människor, sannolikt många en förvarning som blev avgörande för att fick behålla livet.
De nya lejonen, i samma design av Anders Årfelt, som skall stå vakt vid gågatan är fyra gånger större än de ursprungliga. Betonghinder har blivit en återkommande syn vid torg i större svenska städer. Docent Per Becker vid Lunds universitet meddelar dock via Sveriges Radio att den ”faktiska effekten [...] för samhällets säkerhet är noll”.
Han menar att det enda som händer är att attentaten genomförs på andra platser.
”att skydda människor från sådana här genom att sätta ut betonghinder kan man inte göra för att det finns alltid platser där det inte kommer att finns betonghinder.”
Man kan förstå att han är mån om att inte inge människor en falsk känsla av trygghet, sådant kan faktiskt vara farligt. Samtidigt är det uppenbart att barriärer på rätt ställen gör att gärningsmän tvingas till att välja mindre folktäta platser för sina dåd.
Det lär för övrigt vara få personer som kommer att titta på de fyra ton tunga lejonen utan att drabbas av vemod och eftertanke, kanske till och med ökad riskmedvetenhet. -Hur blev det här ett inslag i vardagen?
En annan person som i veckan hade svårt att förstå poängen med skyddsmurar var utrikesminister Margot Wallström (S) som intervjuades i Judisk Krönika. Det blev ett laddat möte för en minister som mer än en gång trasslat in sig i Israel/Palestina-konflikten. Även denna gång lyckades hon få till ett märkligt uttalande:
”Det finns många judar i Paris och även i Malmö som anser att det är tryggare att bo i Israel och har flyttat dit. Kan du förstå det?– Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar…man måste känna sig fri var man är för att man har särskild religion eller ursprung.
Vad menar du med att bo bakom murar?– Ja, att man har satt upp en mur mot Palestina. Som princip är man är sällan riktigt trygg bakom murar.”
Det är förstås sant att man sällan är riktigt trygg bakom murar, men det är man ju inte heller utan murar. Om ministern nu förundras över hur judar kan välja tillvaron bakom murar i Israel framför friheten i Malmö borde det väl leda till nyfikenhet?
Det finns uppenbarligen situationer där murar och betonghinder blir mer attraktivt än friheten att kunna röra sig fritt. Om Sverige är på väg mot en sådan verklighet, som redan är vardag för vissa, borde det väl engagera frihetsvänner. -Hur kan utvecklingen stoppas?
Betonglejonen är en fysisk påminnelse om att något gått väldigt fel i Sverige.
