Lektorernas återkomst

Var tog lektorn i gymnasieskolan vägen? För femton år sedan kunde antalet lektorer räknas i tusental. I dag sker räkningen i hundratal. Och med tanke på lektorskårens demografiska sammansättning skulle det snart vara i tiotal. Nu kommer dock signaler inför presentationen av nya skollagsförslaget att disputerade lärare åter ska bli vanliga i skolan - och inte bara på gymnasienivå. Målet är att tio procent av lärare på alla nivåer ska ha en doktors- eller licentiatexamen i bagaget.

Ledare

Det är ett välkommet förslag. Alltför länge har även borgerlig skolpolitik handlat om ägande och huvudmannaskap. Formfrågorna, om vem som driver skolan, har helt dominerat debatten. Så har till exempel bristen på lektorer skyllts på kommunaliseringen av skolan. Visst har den betydelse: Lektorernas löner är något högre än andra behöriga lärares. Inga höginkomsttagare med andra ord. Kostnadspressade rektorer som räknar timmar anställer uppenbarligen inte lärare som av tradition också ägnar sig åt egen forskning. Hellre obehöriga och billiga lärare, gärna i form av vikarier, än dyra lektorer, resoneras det något förenklat på en och annan kommunal budgetavdelning.
Men skoldebatten måste handla mer om innehåll. Lektorns vandring bort från klassrummen kan inte bara skyllas på kommunalisering eller på en socialdemokratisk skolpolitik där lektoratet förknippades med en auktoritär pluggskola. Lärarens svagare ställning i skolan hänger också samman med orimliga förhoppningar på att självstudier även i lägre årskurser ska kunna ersätta handledare, eller att datorn sågs som viktigare än människan. Förklaringen till att lektorn lämnat skolan måste också ses i ljuset av att bildningsideal har vägt allt lättare, i skola och samhälle.
Till saken hör att få skolor har valt att profilera sig som lektorstäta i kampen om eleverna. Det finns naturligtvis också lokala undantag som Katedralskolan i Växjö. Valfriheten har visserligen skapat betydelsefull konkurrens, men den räcker inte för att höja kvaliteten på undervisningen tillräckligt. Valfrihet kräver också kunskap: I skolan och i livet. Därför ska ämnen som historia eller religion inte kunna väljas bort. Därför måste kvaliteten på lärarna höjas. Därför är det rimligt att alla skolor kan tillhandahålla ett bibliotek för sina elever. Därför har lärare med högre examina sin naturliga plats i lärarrum och klassrum.
Skolorna behöver givetvis inte bara forskarutbildade lektorer utan också speciella resurser för de elever som har lite svårare i klassrummen. Elevstödjare och speciallärare har också sina platser i en trygg skola där alla blir sedda och respekterade.
Men med lektorer kan grund- och gymnasieskolorna knytas samman med universitet och högskolor. Lektorer kan forska på universitet och undervisa i gymnasieskolan, eller varför inte tvärt om? Nu återstår att se vilken skola som marknadsför sig som lektorstätast i kommande marknadsföringskampanjer.