Liberalerna i mikrokosmos

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Henrik Montgomery/TT

”Om man inte flyr undan ett krig eller är förföljd ska man lämna på en gång. Bara ut med de som kommer.”

Det svenska debattklimatet är sällsamt. Om en Sverigedemokrat hade skrivit något sådant på Facebook för bara några år sedan hade Expressen varit där och ”avslöjat” vederbörande. Idag härrör orden från en kandidat till partiledarposten för Liberalerna – i en intervju i gårdagens Expressen. Tidsvinden och avsändaren avgör allt.

 

Eller nästan allt, då. Nyamko Sabuni har sannolikt satt spiken i sin kandidaturs kista med det klarspråk hon låter fara mellan läpparna. Hela intervjun är som en provkarta över en samhällssyn hennes partikamrater skulle avfärda som främlingsfientlig fram till flyktingkrisen 2015.

Hon vill till exempel inte veta av de generösare regler för anhöriginvandring som hennes parti har varit med om att införa. ”Det riskerar att leda oss tillbaka till det som hände 2015-2016. Återigen naiva politiker som i stället för att göra rätt från början kommer behöva stänga gränserna i panik för att vi snart får en ny våg med flyktingar”. Och multikulturalismens idé vill hon slänga i papperskorgen: ”Det skapar isolerade öar av olika kulturer och etniciteter och nationaliteter. Det har inte varit en framgång”.

Och hon avfärdar frankt sin konkurrent Erik Ullenhag (och därmed de liberaler som stöder honom) med orden ”Att vara snäll hjälper ingen. Verkligen ingen”.

Så hennes redan tidigare dåliga odds för att bli partiledare har nog försämrats. Men vilket befriande klarspråk! Och hur pedagogiskt ställs inte hela den svenska politiska kulturens motpoler upp i ett mikroformat i kampen mellan henne och Ullenhag, mannen som satt upp mer invandring som ett av sina politiska signum. Att just det socialliberala Liberalerna, och sannolikt under sitt avskedsframträdande inom svensk offentlighet, kommit att bli brytpunkt för denna för det svenska samhället centrala konflikt, är ironiskt.

Sabuni som partiledare skulle förstås vara det bästa. Hon skulle åtminstone i teorin kunna bryta loss Liberalerna ur det löfvenska greppet och återföra det till oppositionen. Men det är i teorin. Partiet är inte där mentalt, och det är också det som talar för Ullenhag.

Det finns också ett annat skäl, till och med argument, i Ullenhags viktskål. Det är det där med politisk varudeklaration. Ärlighet gentemot väljarna om var man faktiskt står. Liberalerna vill helt enkelt inte ha en stram invandringspolitik.

Så låt i så fall vara så. Svensk politik är alldeles för hemsökt av cyniska strateger som utan att blinka anpassar politiken utefter opinionsmätningarnas maningar. En Ullenhag i spetsen för Liberalerna skulle innebära att partiet mötte folket utan mask. Tycka vad man tycka vill om den faktiska politiken, men den skulle nog torgföras rakt, ärligt och konsekvent - till skillnad från fallet med ett antal andra partier.