söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-18 | Uppdaterad 2010-03-17
En rad författare anklagar sina förlag för att censurera bort omoraliska och politiskt inkorrekta inslag ur barn- och ungdomsböcker. Viveca Lärn, Ulf Stark och Gunna Grähs är så frustrerade över att inte få skriva som de vill att de funderar på att lägga pennan åt sidan.
Även om förlagen kan sägas ha ett ansvar verkar de också på en marknad. Det tillhör tidsandan att föräldrar vill skona sina barn från häxor, troll och elaka styvmödrar. Åtminstone pekar en brittisk undersökning åt det hållet. Barn ska paradoxalt nog skyddas från den ondska, de hemskheter och otäcka uttryck som förekommer i sagornas värld, medan de i snart varje hem obligatoriska spelplattformerna erbjuder allt mer verklighetstrogna skildringar av kulor, knivar och yxor som skär genom kroppar.
Sagorna bär, till skillnad från de flesta data- och tv-spel, på något annat än underhållning. Det centrala i berättelsen är bearbetningen och hanteringen av det otrygga, farliga och okontrollerbara. Karaktärernas personer och handlingar vägleder oss i moraliska dilemman. I sagorna får vi förståelse för att livet är komplext, oberäkneligt och sällan perfekt. Vi kommer till insikt.
Hur vi ser på barnlitteratur säger också något om hur vi ser på kultur och konstnärliga uttryck i allmänhet. Den politiska konsten har aldrig rankats särskilt högt, därför att den är motsägelsefull. God konst definieras av lekfullhet och öppenhet. Den leder oss in i fantasins sfär och bjuder oss att släppa fram känslor och tankar vi känner igen oss i - eller är främmande inför. Så stimuleras det som konstituerar människan; självmedvetandet.
Att avgränsa barnlitteraturen och skydda barn är inget nytt fenomen. I det forna Sovjetunionen ansågs sagorna, även folksagor, som bärare av en främmande och borgerlig ideologi. Därför fattade kommunistpartiet tidigt beslut om att utveckla en barnlitteratur som stod under partiets noggranna kontroll och ledning; med målsättningen att främja klasskampen och kärleken till det kollektiva arbetet.
Då och där kom direktiven ovanifrån. Nu och här kommer värdegrundsrörelsen underifrån. Det går en linje från universitetens genusdiskurs till den nya pedagogikens intåg i förskolan och skolans värld. Så har vi Förlaget Vilda, som krammärker sina böcker utifrån kriterierna demokrati, jämställdhet och mångfald. På en öppen marknad måste det finnas utrymme även för sådana initiativ. Men om den normkritiska litteraturen alltid rekommenderas och de klassiska sagorna rensas ut berövar vi barnen en klassisk berättartradition. Svaret är inte mångfald i det litterära verket, utan en litterär mångfald.
Litteraturen måste bedömas utifrån sin konstnärliga höjd, inte utifrån politiska preferenser och överkänslighet inför det man tror kan störa. Inför det bör förlag, föräldrar och skolpersonal känna ett samhällsansvar. Då kan vi också acceptera en svordom, en cigarett och att huvudpersonen ibland saknar cykelhjälm.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
