Livet var friare förr

Ledare Artikeln publicerades

Vi lever i ett samhälle där en utmärkande egenskap är tendensen mot mer och mer reglering, av det lilla som det stora. Från rökning till elsparkcyklar till internet ser vi regleringar och åter regleringar. Många känner sig med rätta frustrerade över detta.

Foto: Henrik Montgomery

Samtidigt finns en myt om att det förmoderna samhället skulle ha varit mer reglerat än det moderna. Den förmoderna statsmakten gjorde dock inte anspråk på lika många eller vidsträckta områden som den moderna staten gjort och gör.

Det räcker med att jämföra Sweriges Rikes Lag från 1734 med Sveriges Lag 2019 för att skillnaden skall framstå i klar dager. Den äldre lagboken lämnade betydligt fler vita fläckar än den nutida gör, vilket förstås speglar statsmaktens och samhällets förändring över tid.

Sociologen Zygmunt Bauman beskrev den förmoderna människan som en skogvaktare och den moderna människan som en trädgårdsmästare i deras förhållningssätt till världen. Skillnaden mellan dem hänför sig i stor utsträckning till den moderna staten och dess sociala ingenjörskonst, som är intimt förknippad med idén att människan kan råda över och förbättra sin situation. Därav bilden av en trädgårdsmästare som ordnar, odlar och ansar. Skogvaktaren är däremot förvaltande snarare än ingripande.

Baumans distinktion fångar ett övergripande skifte som går att spåra i lagarna. När 1734 års lagsamling tillkom stod det gamla samhället, skogvaktaren, fortfarande starkt. Skiftet mot det nya var likväl i antågande.

Sjuttonhundratalet kan sägas vara vaggan för Baumans trädgårdsmästare. Till exempel smiddes diverse planer för samhällets förbättring i den svenska Vetenskapsakademien, vars medlemmar uppfattade sig spela en central roll i denna utveckling. Utgångspunkten var som regel att makthavarna och eliten skulle leda väg och styra upp samhällsgemenskapen. Här finner vi ett frö till den sociala ingenjörskonsten med dess experter och teknokrater.

Men det dröjde innan sådana idéer satte en stark prägel på lagstiftningen. Det handlade om ideal och visioner, inte om konkret verklighet. När Vetenskapsakademiens ledamöter propsade på statliga interventioner till samhällets fromma ägnade de sig dessutom i hög grad åt retoriska övningar avsedda att utverka resurser åt dem själva.

Till detta kommer att det överlag var svårare för den förmoderna staten att tillämpa lagarna då dess omkrets, medel och räckvidd var begränsade. Samhället upptog följaktligen en mycket större del av tillvaron än senare. Detta hade visserligen strikta normer, men även om de läggs samman med statsmaktens föreskrifter framträder det moderna samhället med god marginal som mer kontrollorienterat. Vi behöver inte se längre än till rättsväsendets omfattning förr och nu för att det skall framgå med all önskvärd tydlighet.

Ståndssamhället genomsyrades förstås av en auktoritär och hierarkisk anda. De regleringar som fanns tenderade att vara hårda, åtminstone på papperet. Men där förelåg också ansenliga hålrum mellan och utrymmen bortom lagarna som numera täppts till och fyllts ut av en alltmer påträngande statsmakt. Det förmoderna samhället var långt ifrån så reglerat som det moderna varit och är. Livet var i den meningen faktiskt friare förr.