Livsstil och liberala tårar
Denne har nämligen – som många andra liberaler – reagerat häftigt mot det där EU-formaliserade skyddet av den ”europeiska livsstilen”, utifrån förståelsen att det skulle handla om en eftergift till högerextremism.
Skyttedal och andra menar däremot att den europeiska livsstilen i bemärkelsen rättsstat, judisk-kristen etik och respekt för människovärdet är vad som gjort kontinenten framgångsrik. ”Gråtliberal” verkar dock vara Skyttedals eget kontribut.
Federley har nu rätt åtminstone såtillvida att det är larvigt och krystat och kanske till och med principiellt betänkligt att försöka byråkratisera en idé om europeisk livsstil. Speciellt som begreppet kan fyllas med precis vad som helst. Men själv drar han i väg i den motsatta riktningen och förklarar att det inte finns någon europeisk kultur.
Han vevar alltså igång det tröttsamma positiv som vi hört från svenska liberaler i årtionden nu, att det inte finns någon egentlig svensk kultur. Men här översatt till EU-nivå.
Så då får man väl tålmodigt veva tillbaka. Och fråga vad i så fall den Europeiska unionen eller Europa är om det nu inte finns en grund av gemensam kultur? Är det alltså en geografisk yta som visat sig speciellt lämplig att basera uppkomsten av en politisk union på?
Utgår vi från denna Federleyska liberalism öppnar sig fascinerande frågor. Vad är det för geografiska eller måhända geologiska eller kanske meteorologiska förutsättningar som funnits i Europa för att starta en union? Den statsvetenskapliga forskningen har i alla fall inte nått långt på det här området.
Elle så tolkar vi det snällare, som att det ändå funnits någonting utöver geografi, men som skall kallas för något annat än kultur, som har utgjort kittet i EU-bygget. Men detta någonting är ändå så starkt att det sätter stopp för afrikanska länder att bli medlemmar, eller för länder i Sydamerika eller Asien.
Det där någonting kanske ändå måste kallas… tja, kultur.
Om Federley tänkte efter skulle han finna, att i det ögonblick han underkänner förekomsten av en europeisk kultur underkänner han även den Europeiska Unionens existensberättigande och därmed legitimiteten i sitt eget mandat. Han skulle liksom alla andra rationalistiska liberaler i EU-parlamentet kunna åka hem och bespara skattebetalarna sin ledamotslön.
Federley varnar för att vi inte skall låta oss luras in i ett ”kulturkrig” om sådana här saker. Absolut. Så låt bli att starta ett då.