Annons

Lockelsen i det fördolda

Världen har blivit mer färglös och tråkig under de senaste århundradena, i samma takt som den kommit att ses som ett självreglerande system av materia och energi. Genom vetenskapen och materialismen har tillvaron avförtrollats, för att använda en term myntad av sociologen Max Weber. Avförtrollningen har dock mött mycket motstånd och aldrig blivit fullt genomförd.
Ledare • Publicerad 20 september 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Hasse Holmberg

En av de mest kraftfulla motreaktionerna återfinns i konspirationsteorin, ett fenomen som bara tycks bli alltmer utbrett i vår samtid.

Filosofen John Gray författade nyligen en artikel i tidskriften New Statesman (14/8) om varför det vänsterprogressiva etablissemanget numera är så benäget på konspirationstänkande, något han hänför till populismens frammarsch. Denna har ”skakat tron på förnuftet, och vänsterprogressiva har åberopat dolda krafter för att förklara ett pågående politiskt skifte som inte stämmer överens med deras syn på historien”. Gray tar här upp idén att Ryssland skulle vara ansvarigt för den populistiska vågen i Europa och USA som ett exempel.

Annons

Enligt Gray befinner vi oss i ”en ny tidsålder av konspirationstänkande”. Det är svårt att inte instämma i detta. Konspirationsteorier är, som han påpekar, inte förbehållna politiken utan hittas på en rad områden. Här kan nämnas bland annat antivaccinrörelsen och föreställningen att den mänskliga civilisationen skapats av utomjordingar.

Vad är det då som är så lockande med konspirationstänkandet? Vad gäller den vänsterprogressiva eliten erbjuder förstås detta ett sätt för den att frånta sig själv ansvar för populismens uppgång, vilket Gray påpekar i sin artikel. Men det finns en djupare och mer allmän dragningskraft, som kan sägas handla om privilegierad kunskap.

Den som bekänner sig till en konspirationsteori vet nämligen något som (de flesta) andra inte gör. Han eller hon har insyn i det förborgade och kännedom om sanningen. I det avseendet fungerar konspirationstänkandet likt en esoterisk religion, i synnerhet den så kallade gnosticismen. En gnostiker anser sig besitta gnosis – insikt om människans verkliga, gudomliga väsen. Genom denna sin kunskap kan gnostikern kasta av sig den materiella existensens bojor.

En konspirationsteoretiker kan på motsvarande vis befria sig från de profana skaklarna och uppstiga ur skuggornas rike, mot ljuset. Samtidigt som den mer eller mindre exklusiva kunskapen om hur det egentligen är inger en känsla av överlägsenhet och makt i förhållande till alla de okunniga. Gud må ha lyfts ut ur ekvationen, men det grundläggande mönstret är detsamma.

Den moderna politiken har redan i sig en stark religiös laddning. Historikern Emilio Gentile har träffande menat att politiken tenderat ta över religionens existentiella roll när samhället sekulariserats. Att konspirationsteorier vinner mark inom det politiska livet innebär att dess religiösa överton förstärks, vilket är olyckligt eftersom dess låsningar befästs i samma mån.

Politiken behöver inte ett större sådant inslag, utan ett mindre. Hur frestande det än kan vara att ”återförtrolla" världen eller skylla sina egna tillkortakommanden på fördolda krafter.

Mathias Persson
Annons
Annons
Annons
Annons