Löfvens destruktiva EU-arv

Ledare Artikeln publicerades
Statsminister Stefan Löfven och Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Statsminister Stefan Löfven och Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Igår höll Jean-Claude Juncker, ordförande för Europeiska Kommissionen, sitt årliga ”state of the union”-tal. Anförandet var ovanligt lågmält och innehöll dessutom flera besked som det finns skäl att välkomna. Men, och det är tyvärr ett stort men; Junckers budskap om ny EU-lagstiftning på det sociala områden är oroande. Sveriges nya riksdagsmajoritet måste nu dra i nödbromsen och forma en ny svensk linje i frågan om EU:s roll i sociala frågor. Och det brådskar.

Våren 2017 lanserade EU-kommissionen ett förslag till en ”Europeisk pelare för sociala rättigheter”, eller i dagligt tal ”den sociala pelaren”. I grunden är det en överstatlig programförklaring för social-, jämställdhets-, arbetsmarknads- och välfärdspolitiken. Tanken är att medlemsländerna binder upp sig mot olika gemensamma målsättningar som sedan stäms av löpande.

Stefan Löfven har varit en huvudanledning till att den sociala pelaren alls kom på plats. Faktum är att han knappt kunnat nämna EU, sedan han tillträde 2014, utan att samtidigt tala om vad han kallar ”det sociala Europa”. Att den sociala pelaren i nästa steg skulle innebära överstatlig lagstiftning på områden som bättre hanteras nationellt, har kallsinnigt viftats bort som nonsens av Socialdemokraterna.

I samband med toppmötet i Göteborg, hösten 2017, som formellt antog den sociala pelaren, varnade flera av allianspartierna för konsekvenserna. Statsministern avfärdade det hela med följande bevingade pratminus till Sveriges Radio: ”Det är en del av deras retorik. De är inte intresserade av social trygghet och förbättrade levnadsvillkor för människor”.

Men det var ingen tom retorik. Just nu processar EU-systemet flera lagstiftningsförslag som innebär att makt i sociala frågor flyttas till Bryssel. Föräldraförsäkringssystemen ska EU-regleras, EU-kommissionen vill driva igenom EU-lagstiftning om kvoterade bolagsstyrelser med hänvisning till den sociala pelaren och dessutom är såväl fackföreningar som arbetsgivarorganisationer mycket oroade över förslaget att uppdatera det så kallade upplysningsdirektivet. Det sistnämnda skulle innebära att EU genom lagstiftning reglerar grundläggande delar av arbetsmarknadens avtalsmodeller.

Och som om detta inte vore nog flaggar alltså kommissionsordförande Juncker, med uttrycklig hänvisning till vad som sades på toppmötet i Göteborg, nu för att det måste fram ännu mer EU-lagstiftning på det sociala området. Vad han tänker sig konkret är svårt att sia om. Men det saknas inte uppslag. I Europaparlamentet har exempelvis de svenska socialdemokraterna ställt sig bakom krav på ett gemensamt europeiskt socialbidragssystem.

”Stefan Löfven och den avgående svenska regering har satt en boll i rullning som det kommer bli en huvuduppgift för nästa regering att få stopp på”, säger den moderata Europaparlamentarikern Christofer Fjellner när jag på onsdagen når honom för en kommentar till Junckers tal.

Europa behöver gemensamma regler och system för de politiska områden som bättre hanteras på Europeisk nivå än på nationell. Det gäller exempelvis spelreglerna för den inre marknaden, internationell handel och miljöfrågor.

Men för att behålla sin relevans, och sitt folkliga stöd, behöver EU också förstå sin bortre gräns. Stefan Löfvens europeiska eftermäle är ett budskap om motsatsen.