Ledare 2010-03-15 | Uppdaterad 2010-03-12
Lärarna håller på att förlora både status och lön. I längden avspeglar det en ny och farlig syn på såväl kunskap som skola.
Det är länge sedan läraryrket var ett höglöneyrke. I Sverige alltså. I våra Europeiska grannländer får dock både lågstadieministern och gymnasiefröken betydligt mer i lönekuvertet. Grundskolläraren i danska Stege, eller i Amsterdam eller för den delen i brittiska Salisbury har alla 10 000 till 15000 kronor mer i månaden. På andra sidan Östersjön, i Finland, får läraren också ett antal tusenlappar mer än i den forna västra rikshalvan.
I Sverige anförs ofta att läraryrket har blivit ett kvinnoyrke och att lönerna därför sjunkit. Men det handlar om så mycket annat: Hela lönestrukturen är tämligen sammanpressad. Det har hållit tillbaka lönenivåerna för de som tidigare kunde kallas för övre mellangrupper såsom lärare och tjänstemän, medan nya yrkeskategorier har kunnat springa förbi i lönespurten. Yrkeskategorier som länge sågs som samhällsbärande element, lärare, präster och ämbetsmän har för länge sedan förlorat sin löneledande roll. Det säger också något om vilket samhälle vi lever i. Kunskap och bildning värderas annorlunda.
Under denna period har också läraren mist sin status i skolan, eller i vart fall den skolpolitiska diskussionen. Förhoppningar om självstudieskolan och projekttimmar utgick från den felaktiga föreställningen att eleven själv kan söka kunskap, innan denne ens vet hur man söker fakta. Datorn skulle ersätta människan, sökandet bildningen. Vänsterns ifrågasättande av den gamla pluggskolan gick också ut över lärarnas funktion. Tätt sammankopplad med den negativa löneutvecklingen är till exempel lektoratens försvinnande från skolorna, liksom den ökade förekomsten av obehöriga lärare i klassrummen. Om basen urholkas och toppen slipas ned, ja då sjunker yrkets anseende år efter år.
De höga lönerna i skolvärlden försvann dock inte, de bytte bara institution. Som i andra delar av samhället är det på chefsnivå, läs på kommunernas utbildningsförvaltningar, de finns. På det hela taget satsar Sverige inte mindre än andra länder på skolan, men vi lägger jämförelsevis mindre pengar på undervisning än andra.
Varken kommunpolitiker som ansvarar för grund- och gymnasieskolans anslag eller skolpolitiker i de folkvaldas krets kan eller ska påverka lärarlönerna. Det är en sak för arbetsmarknadens parter att göra upp om. Däremot finns ett politiskt ansvar för att lönerna relativt sett sjunkit: Dåliga lärarutbildningar har sänkt statusen, en byråkratisering har flyttat resurserna och en frånvaro av bildningsideal gav signalen till läraren att hon inte var eftertraktad.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA