Lönlöst vallöfte
Med bara två veckor kvar till valdagen gick Annie Lööf ut och föreslog en satsning på kvinnors löner i den statliga sektorn på hela 6,4 miljarder kronor.
Utspelet väckte förvåning. Framför allt för att Arbetsgivarverket slagit fast att de oförklarade löneskillnaderna inom staten uppgick till 0,4 procent. Summan var också ansenlig med tanke på reformutrymmet. En statlig lönepolitik av en sådan magnitud strider också med grundprinciperna för den svenska modellen där löner sätts i förhandlingar mellan arbetsgivare och fackföreningar - och inte av riksdagen. En ensidig miljardsatsning på löner inom staten skulle utlösa kedjereaktioner på arbetsmarknaden där grundtanken är att lönerna sätts efter samma system oavsett om löntagaren är anställd i stat, kommun eller av en privat arbetsgivare.
Statsvetare brukar ofta påpeka att svenska politikers löften på det hela taget infrias. Det är den mindre andelen svikna vallöften som väljarna kommer i håg.
Det sena vallöftet hör dock till kategorin utspel som föll i glömskan efter valutgången. I Centerns egen höstskuggbudget fanns det inte med. Och i Januariöverenskommelsen syntes inte ett spår av de 6,4 miljarderna. Det tyder på att det främst syftade till att vinna väljare i valrörelsens slutskede. Det var aldrig tänk att vara något skarpt förslag utan skulle bara fungera som ett lockbete.
Avtrycket finns möjligen i opinionen. Bilden av en omfattande lönediskriminering på arbetsmarknaden har satt sig.
I Medlingsinstitutets årliga rapport som utkom på tisdagen konstateras att löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att minska. Sett till hela arbetsmarknaden uppgår de oförklarade löneskillnaderna till 4,4 procent. Som Medlingsinstitutet konstaterar är en oförklarad löneskillnad inte detsamma som en osaklig. Det går därför inte att dra slutsatsen att de oförklarliga löneskillnaderna är en följd av diskriminering.
Men det finns andra tendenser att lyfta fram. En intressant utveckling är att skillnaden mellan män och kvinnors löner minskar snabbast i de högre inkomstskikten. Det förklaras av att antalet kvinnliga chefer ökar snabbt.
Att kvinnor allt mer dominerar i nyrekryteringen i traditionella statusyrken som åklagare, läkare och domare är ett känt faktum. Nu återspeglas det på arbetsmarknaden att fler kvinnor än män studerar på universitet och att kvinnor som grupp når högre resultat. Och den utvecklingen reflekteras i lönestatistiken.
Lönespridningen ökar nu snabbare bland kvinnor än bland män. Det är svårt för att inte säga omöjligt att se denna som många skulle kalla växande ojämlikhet som ett problem. Ökad jämställdhet och jämlikhet går inte alltid hand i hand.
Centerns valutspel byggde i vart fall inte på fakta från Medlingsinstitutet eller Arbetsgivarverket. Men det skymde blicken för de snabba förändringarna som sker på arbetsmarknaden och det illustrerar hur politiska förslag kan läggas fram utan att vara tänkta att någonsin realiseras. Valrörelsen innehåller mycket annat än exempel på god statskonst.
