Lööf trixar med Centerhistorien
”Jag är inte för månggifte, jag vill inte slopa arvsrätten, jag vill inte slopa skolplikten, jag är inte nyliberal”, dundrade hon. Dock utan att nämna ett av de mest kritiserade förslagen om fri invandring.
Till bilden hör förstås att Annie Lööf öppet flirtat med nyliberalismen och även bidragit med att attrahera opinionsbildare med fäbless för densamma. Det är så hon profilerat sig, och det var därför hon blev aktuell som partiledare. Partiet behövde en nytänkare, helt enkelt. Vad det var för nya tankar som följde med verkade vara mindre viktigt.
Vi får komma ihåg att Lööf haft makt över sammansättningen i den idéprogramgrupp som fört fram de radikala förslagen. Ställer man Fredrick Federley framför öppet mål och rullar fram en boll - ja då sätter han den.
Nu behöver Lööf distansera sig från såväl de idéer som de personer som gjort hennes ledarskap möjligt.
Och när partiet nu befinner sig i en djup idémässig och opinionsmässig kris, vad famlar då partiledaren efter? Svar: 1959 års partiprogram.
Försöket att gifta ihop det gamla med det nya blir närmast parodiskt.
Steget är lika långt i tid som det är mentalt. Centralt för den tidens Centerparti var kristna värderingar och fungerande stabila familjer. Där fanns den botten för de formuleringar Lööf klippt ut i sitt försök att skriva om sitt partis historia i mer neutrala termer av frihet och trygghet.
Det är emellertid inte fel att, som Lööf nu gör, försöka profilera Centern som landsbygdens röst.
I närmare 140 svenska kommuner upplever man en befolkningsminskning. Urbaniseringstakten är snabbast i hela EU, enligt statistikorganet Eurostat. Men Sverige är också ett land som troligen aldrig kommer att bli så urbaniserat som exempelvis Belgien eller Nederländerna där mer än två tredjedelar av befolkningen bor i tätbefolkade områden. Sverige utmärker sig också i andra delar av statistiken, som ett land där den högsta andelen av befolkningen (56 procent) bor mellan storstad och landsbygd. Och på många håll ökar landsbygdsbefolkningen.
Närheten till landsbygd och i viss mån glesbygd är alltjämt stark. I politiken finns det därför utrymme för en kritisk röst till samhällsservice som rullar tillbaka, till trösklar för entreprenörskap och företagande utanför storstäderna, till det ensidiga storstadsperspektiv som präglar politiken i allmänhet.
Utmaningen för Centerpartiet är därför att återigen bli Centerpartiet.