Lövin ger Trump rätt
Precis som all annan politik måste klimatpolitiken präglas av dess faktiska resultat. Tyvärr är det inte så den sittande regeringen värderar sitt klimatarbete. Ångestdämpande symbol- och överbudspolitik tillåts gå före klimatnytta. För trots att Sverige lägger mer pengar än någonsin på klimatpolitiken så har utsläppen faktiskt ökat under de gångna åren, vilket bland annat Statistiska centralbyrån framhållit som ett trendbrott. Visst går det att skylla på högkonjukturen, vilket regeringen mycket riktigt också gör, men samtidigt är det just förmågan att kombinera ekonomisk tillväxt med grön omställning som är målbilden. Under alliansregeringens år i Rosenbad minskade Sverige sina utsläpp med cirka tjugo procent, samtidigt som BNP ökade med nästan tio procent.
Det finns egentligen två övergripande aspekter av den sittande regeringens klimatpolitik som det går att resa viktiga invändningar emot.
För det första gäller det kostnadseffektivitet. Miljöpartiet bedriver en politik som mäter klimatframgång i hur mycket staten spenderar i reformer som går att koppla till klimatarbetet. Det är oseriöst och skadligt. I den brokiga skara av olika dyra åtgärder sittande regering drivit igenom finns det många reformer som helt eller delvis saknar klimatnytta. Hundratals miljoner satsas årligen för att subventionera elcyklar och nästan en miljard per år går till att subventionera solceller. Det omfattande investeringsstöd som går under namnet klimatklivet har i sin tur mött på svidande kritik av Konjunkturinstitutet för att i huvudsak innebära satsningar på åtgärder vilka ändå skulle genomföras. Faktum är att av de åtta Klimatåtgärder som återfanns i regeringens senaste höstbudget så dömdes sju ut som ineffektiva av Konjukturinstitutet.
För det andra handlar det om att på riktigt förstå orsakssambanden på ett globalt plan. Sverige står för en promille världens utsläpp. Och EU-länderna tillsammans står för mindre än tio procent. Den absolut största klimatnyttan Sverige kan göra är att visa länder som Kina, Indien och USA att klimatpolitik och tillväxt inte står i motsatsförhållande till varandra.
De två punkterna hänger också i högsta grad ihop med varandra. När Donald Trump valde att dra tillbaka USA:s underskrift från klimatavtalet i Paris gjorde han det med hänvisning till att det blir allt för dyrt. Den bristande kostnadseffektiviteten i den svenska regeringens klimatpolitik ger i detta avseende Trump rätt. Det är inte bara en politik som är ineffektiv - utan också skadlig.
