Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2008-07-04 | Uppdaterad 2008-07-03
Med tanke på hur känsligt det är i Sverige att tala till förmån för äktenskap och livslång trohet är det förvånande att filmen Sex and the City inte blivit utskälld för att vara nymoralistisk.
När TV-serien kom för tio år sedan blev den en jättesuccé. Den skildrade fyra självständiga kvinnor i New York som bestämt sig för att kvinnor lika mycket som män kan bestämma över sitt eget kärleksliv. Budskapet var utpräglat individualistiskt och liberalt, närmast radikalt. En kvinna ska inte följa några etablerade konventioner.
Något förvånande är det därför att se att när TV-serien blivit film, och kvinnorna kommit upp i 40-års åldern, är det ett annat budskap som träder fram. TV-serien handlade i stort sett bara om hur krångligt det är att dejta killar, och hur man söker njutning för stunden. I filmen ställs dock frågor om äktenskap, trohet och otrohet, svikna löften och förlåtelse. Och budskapet är då istället mycket traditionellt.
Filmen innehåller tre historier, om tre par med sina särskilda problem. Huvudpersonen Carrie får problem med sin blivande make som är livrädd för att gifta sig. Hennes väninna Miranda får reda på att hennes man varit otrogen, och hennes andra vännina Samantha har hamnat i ett parförhållande där hon känner sig satt på undantag.
Alla tre väljer dock i slutändan att lösa sina problem på ett mycket moget och traditionellt vis. Det superindividualistiska idealet, att vad man än gör så måste man sätta sig själv i centrum, är som bortblåst. Istället är det eftertanke, självbehärskning och omtanke om sina respektive partners som är svaret på de livsavgörande frågorna.Även den allra mest självcentrerade och omogna karaktären, Samantha, konstaterar klokt att hon nog aldrig kan leva i ett livslångt förhållande med någon eftersom hon fortfarande älskar sig själv mer än sin partner. (Den fjärde, Charlotte, är redan lyckligt gift.)
Av kritikerkåren har filmen fått blandade omdömen där det klagats just på att budskapet i slutändan är traditionellt. Så blir det ofta i Sverige där det politiskt korrekta är att slentrianmässigt klaga på sociala konventioner. Desto större förståelse får man just därför för de fyra kvinnorna. Den som söker njutning för stunden kan självfallet göra som hon vill. För henne finns ingen morgondag. Men den som väljer väg för resten av sitt liv tänker naturligtvis efter ordentligt.
Stefan Olsson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA